AD-domar 2004 (meddelade t o m 2004.12.22)

AD 111/2004 Intermistiskt förordnande av stridsåtgärd mot lettiskt företag som ej vill ingå kollektivavtal
Laval und Partneri Ltd ./. Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundet avd 1 samt Svenska Elektrikerförbundet

Bolaget är lettiskt och hyr ut arbetskraft till företag som driver verksamhet i Sverige. Bolaget är inte bundet av kollektivavtal till förbundet, men däremot till det lettiska byggnadsarbetareförbundet.

Förbundets lokalavdelning varslade i oktober 2004 om stridsåtgärd mot bolaget eftersom det vägrade att teckna kollektivavtal. Bolaget hävdade då att stridsåtgärderna stred mot artikel 49 EG-fördraget och att stridsåtgärden dessutom inte hade beslutats i behörig ordning. Elektrikerförbundet varslade i november 2004 om sympatiåtgärder.

Bolaget väckte talan i AD och yrkade att stridsåtgärderna förklarades olovliga samt att AD genom interimistiskt beslut skall förklara att arbetstagarparterna att häva de pågående stridsåtgärderna tills dess att tvisten är slutligen avgjord.

AD fann att den hittillsvarande utredningen i målet ej gav stöd för att de vidtagna stridsåtgärderna är otillåtna. Bolagets yrkande om intermistiskt förordnande avslogs.

Se referat i nyhetsbladet nr 226.

AD 109/2004 Prövning av interimistiskt förordnadande om att avskedad ska kvarstå i anställning tills tvisten avgjorts
Enskild arbetstagare ./. Köttcentralen i Helsingborg Aktiebolag

Arbetstagaren var inblandad i en ordväxling och handgemäng med en arbetskamrat och hade vid tillfället en kniv i handen. På grund av händelsen avskedades han från sin anställning. Arbetstagaren väckte talan i tingsrätten och yrkade att avskedandet skulle förklaras ogiltigt. Han yrkade vidare att tingsrätten interimistisk skulle förordna att hans anställning skulle bestå tills dess tvisten avgjorts. Tingsrätten avslog yrkandet om interimistiskt förordnande. Arbetstagaren överklagade beslutet till AD.

AD konstaterade att ett avskedande som skett under omständigheter som inte ens skulle räckt till för en giltig uppsägning, skall förklaras ogiltigt på yrkande av arbetstagaren. AD fann att det i det aktuella målet inte fanns övervägande skäl som talar för att avskedandet skett utan att ens saklig grund för uppsägning av arbetstagaren fanns. AD avslog därför överklagandet.

Arbetstagaren dömdes att ersätta arbetsgivarens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 226.

AD 108/2004 Överprövning av bisyssleförbud för poliser enligt lag om offentlig anställning (LOA)
Svenska Polisförbundet ./. Staten genom Rikspolisstyrelsen

För arbetstagare i offentlig anställning gäller enligt LOA att arbetstagaren inte får ha bisyssla som kan rubba förtroendet för denne eller som kan skada myndighetens anseende. I detta fall har två polismän anmält att de avsåg sig åta bisyssla i dels ett handelsbolag och dels som deltidsbrandman. Polismyndigheten nekade dem detta och detta överprövades i AD.

AD konstaterade att polisväsendet tillhör det slags offentlig verksamhet som har allmänhetens ögon på sig och att man därför endast kunde tillåta bisysslor som innebar låg risk för förtroendeskada. AD fann att det i dessa två fall inte förekom någon risk för förtroendeskada och att beslutet om bisyssleförbud därför skulle upphävas. Förbudet var dock inte skadeståndsgrundande.

Staten dömdes att ersätta förbundets rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 225.

AD 103/2004 Fråga om tillämpning av turordningsbestämmelse i statligt kollektivavtal
Offentliganställdas förhandlingsråds förbundsområden inom det statliga förhandlingsområdet sammantagna samt Fackförbundet ST ./. Staten genom Domstolsverket

Arbetstagaren var anställd sedan 32 år hos staten, huvudsakligen på inskrivningsenheten vid Arvika tingsrätt. Vid omorganisation 2001 lades enheten ner och arbetstagaren blev uppsagd pga arbetsbrist. Mellan parterna har uppkommit tvist om staten gjort sig skyldig till brott mot bestämmelser om turordning i kollektivavtalet TurA-S 3 §.

Då arbetsbristen uppkom delades arbetstagarna vid enheten in i turordningskretsar beroende på vilka arbetsuppgifter de hade. Den aktuella arbetstagaren hamnade ensam i sin turordningskrets medan sex domstolssekreterare ansågs tillhöra en egen krets. Trots att arbetstagaren hade längst anställningstid av dessa blev hon alltså uppsagd. Frågan gällde om arbetstagarna hade i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter eller ej, vilket var avgörande för vilken turordningskrets arbetstagaren tillhörde.

AD konstaterade att arbetstagaren hade i huvudsak jämförbara arbetsuppgifte och alltså inte borde blivit uppsagd. Staten förpliktigades att utge allmänt skadestånd till förbundet och arbetstagaren, samt att ersätta motpartens rättegångskostnader. Arbetstagaren förbehölls rätten att att senare yrka ekonomiskt skadestånd för utebliven lön.

Se referat i nyhetsbladet nr 224.

AD 102/2004 Fråga om omplacering innebär brott mot anställningsavtal
Folktandvården Stockholms län Aktiebolag ./. Tjänstetandläkarna

Mellan bolaget och förbundet gäller kollektivavtalet AB01.

Tandläkaren var anställd hos ett institut inom Folktandvården i Stockholms län. I augusti 2003 stängdes han av från vidare tjänstgöring på institutet och förflyttades till Folktandvården Sollentuna centrum. Efter genomförda lokala tvisteförhandlingar meddelade förbundet i oktober 2003 skriftligt tolkningsföreträde enligt 34 § MBL av innebörden att tandläkaren inte var skyldig att arbeta utanför sin gamla arbetsplats.

Folktandvården väckte talan mot förbundet och yrkade att domstolen skulle fastställa att tandläkaren var skyldig att arbeta på sin nya arbetsplats samt att ekonomiskt och allmänt skadestånd skulle betalas av förbundet.

AD konstaterade att anställningsavtalet för tandläkaren ej föreskrev en fast placering vid den tidigare arbetsplatsen. Kollektivavtalet föreskriver att förflyttning av en arbetstagare endast kan ske om tungt vägande skäl föreligger. AD fann att sådana skäl förelåg och fastslog att arbetstagaren var skyldig att arbeta på sin nya arbetsplats.

Däremot ansåg AD att förbundet ändå utnyttjat sitt tolkningsföreträde på ett korrekt sätt och att skadestånd därför inte skulle utges till Folktandvården.

Se referat i nyhetsbladet nr 224.

AD 99/2004 Interimistisk prövning av stridsåtgärd
Iso Team AB ./. Svenska Byggnadsarbetareförbundets avd 12

Bolaget är genom hängavtal med förbundet bundet av det s k VVS-Installationsavtalet.

Tvist uppkom mellan förbundets avdelning 12 och bolaget pga att bolaget ej underrättat avdelningen om att det hyrde in egna företagare från Polen som underentreprenörer. Enligt bolaget förelåg inte någon underrättelseskyldighet eftersom bolaget inte hade några anställda. Lokala och centrala förhandlingar hölls utan att enighet uppnåddes.

Bolaget gjorde gällande att avdelningen uppmanat till bojkott av bolaget. De yrkade därför att domstolen genom interimistiskt beslut skall ålägga avdelningen att meddela samtliga platser som uppmanats till bojkott av bolaget attbojkott inte längre gäller så länge rättslig prövning av ärendet pågår.

AD avslog bolagets yrkande med motiveringen att avdelningens handlande ej var att betrakta som stridsåtgärder.

Se referat i nyhetsbladet nr 224.

AD 96/2004 Intermistisk prövning av stridsåtgärd
Göteborgs Hamn AB och Sveriges Hamnar ./. Svenska Hamnarbetarförbundet

Bolaget bedriver hamnverksamhet som bl a innebär lastning och lossning av containrar i Skandiahamnen. Bolaget är anslutet till Sveriges Hamnar. Sveriges Hamnar och Svenska Hamnarbetarförbundet är inte bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra. Bolaget är dock bundet av kollektivavtal som träffats mellan Sveriges Hamnar och Svenska Transportarbetareförbundet, det s k stuveriavtalet.

Förbundets lokalavdelning varslade i en skrivelse den 25 oktober 2004 bolaget om stridsåtgärd. Orsaken var att de inte accepterade en uppgörelse om jourbestämmelser mellan bolaget och Tranportarbetareförbundet. Bolaget svarade att de ansåg att den varslade stridsåtgärden var olovlig eftersom den syftade till att tränga undan ett befintligt kollektivavtal. Bolaget väckte talan i AD för att genom ett intermistiskt förordnande få åtgärden förklarad som olovlig.

AD fann att stridsåtgärden inte visades vara vidtagen i syfta att tränga undan befintligt kollektivavtal, utan endast för att ändra jouröverenskommelsen som gjorts. AD avslog därför arbetsgivarparternas yrkande om interimistiskt förordnande.

Se referat i nyhetsbladet nr 224.

AD 91/2004 Tvist om löneform (ackord eller tidlön) enligt anläggningsavtalet
Svenska Byggnadsarbetareförbundet ./. Sveriges Byggindustrier och Peab Sverige AB

Bolaget bedrev under åren 2000-2002 arbeten på Botniabanan. Arbetstagarna ville att ackord skulle tillämpas på arbetena men bolaget ansåg att det inte fanns förutsättningar för detta och tillämpade istället tidlön. SBAF hävdade att bolaget brutit mot anläggningsavtalet genom att inte tillämpa ackord och begärde därför allmänt skadestånd.

AD ansåg att avtalet skulle tolkas som att ackord var huvudlöneform och att arbetsgivaren måste visa att det inte funnits förutsättningar för ackord. AD fann att arbetsgivaren inte hade visat detta och därför brutit mot kollektivavtalet. Arbetsgivarparterna fick betala allmänt skadestånd à 150 000 kr till förbundet.

Se referat i nyhetsbladet nr 223.

AD 90/2004 Hävning av VDs anställningsavtal p g a illojalitet
Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) ./. Teknikföretagen och Sievert AB

Arbetstagaren hade anställts som VD i bolaget 1996. 2003 såldes bolaget till ett tyskt företag. Några månader senare hävde bolaget arbetstagarens anställningsavtal, med hänvisning till att arbetstagaren skulle ha förfarit illojalt mot bolaget vid försäljningen till det tyska företaget. CF hävdade att det inte funnits tillräckliga skäl för att häva anställningsavtalet och yrkade på ekonomiskt skadestånd för utebliven lön och förmåner.

AD fann att arbetstagaren hade en sådan företagsledande ställning som innebär att anställningen inte omfattas av LAS. Istället bedömdes hävningen utifrån allmänna principer om rätten att häva avtal som gäller tillsvidare. AD fann att det inte visats att arbetstagaren hade åsidosatt sina åligganden mot bolaget på ett sådant sätt att det funnits grund för hävning av avtalet.

Arbetstagaren hade alltså rätt till ekonomiskt skadestånd för mistade förmåner under 24 månaders uppsägningstid. Bolaget yrkade att avdrag skulle göras för ersättning från a-kassan som arbetstagaren fått under den aktuella tiden. AD fann dock att avdrag ej skulle göras för ersättning som uppburits under de första 12 månaderna.

Se referat i nyhetsbladet nr 223.

AD 89/2004 Fråga om föreningsrättskränkning av anställd hos ideell förening
Syndikalistiska Driftsektionen Emmaus Björkå ./. Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) och Ideella föreningen Emmaus Björkå

Enligt driftsektionen hade den mötts av en fientlig inställning från arbetsgivaren och en arbetstagare hade blivit utsatt för personliga angrepp från ledningens sida. Bl a anfördes det att ledningen uttalat sig negativt om driftsektionen och att syndikalisterna skulle drivas bort från föreningen Emmaus Björkå. Därför begärde driftsektionen allmänt skadestånd för föreningsrättskränkning.

AD konstaterade att för att det ska bli fråga om en föreningsrättskränkning krävs att det är fråga om en åtgärd enligt lagens mening. Det kan vara uppsägning/avskedande, hot eller varsel om det, omplacering el dyl. Det har däremot inte ansetts som en kränkande åtgärd att en arbetsgivare uttalar sig negativt om en viss facklig organisation eller dess förtroendeman.

I det aktuella målet fann AD att det som åberopats som föreningsrättskränkning var negativa uttalanden och kritik mot den fackliga organisationen. AD kom till slutsatsen att talan om skadestånd för föreningsrättskränkning i dess helhet skulle avslås.

Se referat i nyhetsbladet nr 222.

AD 86/2004 Avskedande eller egen uppsägning
Svenska Byggnadsarbetareförbundet ./. Sveriges Byggindustrier samt Montak Aktiebolag

Arbetstagaren arbetade som takläggare i bolaget. Under 2003/2003 fick han i uppgift att åtgärda läckor som uppstått i tak hos kunder. Han skulle även skriva en rapport om detta. Arbetstagaren uppfattade att arbetsgivaren inte ville att han skulle redovisa alla skador utan mörklägga omfattningen, men detta gjorde han inte i rapporten. Efter ett möte med bolagets VD uppfattade arbetstagaren att han blivit avskedad och kom därför inte tillbaks till jobbet. Förbundet hävdade att avskedandet ej var sakligt grundat.

Bolaget å sin sida uppfattade att arbetstagaren själv sade upp sig från sin anställning vid det aktuella mötet. Man hade sedan tidigare en överenskommelse om att arbetstagaren inte skulle ha någon uppsägningstid om han skulle få ett arbete på en fiskebåt.

AD konstaterade att i dylika fall tas vid den rättsliga prövningen både hänsyn till vad som skett vid själva situationen (det aktuella mötet) som hur parterna agerat efteråt. Eftersom arbetstagaren inte påtalat för arbetsgivaren att han ansett sig avskedad förrän 11 dagar senare - trots flera tidigare kontakter - anser domstolen att arbetstagaren ska anses självmant ha lämnat sin anställning. Förbundets talan avslås.

Se referens i nyhetsbladet nr 222.

AD 85/2004 Avskedande av besiktningstekniker p g a oegentligheter och stöld
Sif ./. ALMEGA Tjänsteförbunden samt Aktiebolaget Svensk Bilprovning

Målet gällde ogiltigförklaring av avskedande. En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, blev avskedad. Enligt arbetsgivaren hade besiktningsteknikern vid ett tillfälle tillgripit pengar ur arbetsgivarens kassa alternativt på visst sätt handlat i strid med de interna redovisningsrutinerna. Vidare gjorde arbetsgivaren gällande att det funnits misstankar om att arbetstagarens vid ett icke ringa antal tillfällen gjort sig skyldig till oegentligheter.

Enligt AD kan endast misstankar om oegentligheter eller brott inte läggas till grund för ett avskedande eller en uppsägning. AD har dock funnit utrett att besiktningsteknikern vid ett tillfälle hanterat redovisningen av kassan på ett icke korrekt sätt och underlåtit att rapportera det inträffade till arbetsgivaren.

AD fann att det varken fanns skäl för avskedande eller uppsägning och förpliktigar arbetsgivaren att utbetala allmänt skadestånd till arbetstagaren med 100 000 kr. Arbetsgivarparterna fick ersätta förbundets rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 222.

AD 82/2004 Avskedande av vårdbiträde som tillfogat vårdtagare skador
Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF) ./. Bergs kommun

Arbetstagaren var anställd inom kommunens äldreomsorg sedan 1980. Under hans tjänstgöring en natt 2003 hade en vårdtagare åsamkats skador såsom blåmärken och sönderriven hud. Med anledning av detta hade vårdtagaren avskedats från anställningen.

Händelsen blev också polisanmäld och åtal för misshandel väcktes i tingsrätten. Tingsrätten ogillade dock åtalet. Domen är överklagad till hovrätten men är ännu ej prövad.

AD konstaterade att bevisbördan vilade på arbetsgivaren för att styrka att arbetstagaren tillfogat vårdtagaren skada på ett sådant sett att man haft rätt att avskeda arbetstagaren. Då kvinnan var dement och inte kunde ge något tillförlitligt vittnesmål samt eftersom skadorna var lindriga fann AD inte styrkt att arbetstagaren vållat skadorna avsiktligt eller genom vårdslöshet.

AD fann att saklig grund för avskedande ej funnits. Till arbetstagaren utdömdes allmänt skadestånd med 120 000 kr samt ekonomiskt skadestånd med 270 000 kr. Kommunen fick ersätta förbundets rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 221.

AD 80/2004 Tvisteförhandling före prövning i AD
Blombyn i Norrköping AB ./. Handelsanställdas förbund och enskild arbetstagare

Bolaget är genom hängavtal med Handels bundet av det s k detaljhandelsavtalet. Arbetstagaren anställdes på prov i 6 månader. Meningsskiljaktigheter uppstod om ersättning för det extra arbete som arbetstagaren utförde en dag per vecka. Då bolaget inte accepterade arbetstagarens lönekrav lämnade arbetstagaren nycklarna till butiken och sade att han aldrig mer ville komma tillbaka.

Lokal förhandling, som slutade i oenighet, genomfördes mellan bolaget och Handels lokala organisation den 5 maj 2004. Den 14 maj inkom bolaget med en stämningsansökan till AD. Den 15 juni ägde centrala förhandlingar rum mellan bolaget och förbundet.

Handels begärde att bolagets talan i lönetvisten skulle avvisas eftersom bolaget enligt Handels mening stämt till AD utan att dessförinnan ha fullgjort sin skyldighet enligt arbetstvistlagen.

AD konstaterade att central förhandling hade skett innan förbundet gjorde invändning om processhinder. Mot den bakgrunden avslog AD Handels och arbetstagarens avvisningsyrkande.

Se referat i nyhetsbladet nr 221.

AD 76/2004 Tolkning av kollektivavtal för beräkning av antal semesterdagar
Almega Tjänsteförbunden och Tågia Aktiebolag ./. SEKO - Facket för Service och Kommunikation

Tågia Aktiebolag bildades för att ta över underhåll från SL. Vid inrangeringsförhandlingar mellan Tågia och SEKO enades dessa om att branschavtalet gäller med undantag för regler i ett lokalt kollektivavtal som trädde i kraft 1 april 2001.

Tvist uppstod om hur antalet semesterdagar ska beräknas för heltidsanställda med oregelbunden arbetstid. Almega hävdade att det tidigare kollektivavtalet från tiden i SL skulle gälla. I andra hand hävdade de att semesterlagen skulle gälla. SEKO å sin sida hävdade att det nya, lokala kollektivavtalet reglerar aktuell beräkning.

AD konstaterade att inget av de aktuella kollektivavtalen reglerar beräkningen av semesterdagar för heltidsanställda med oregelbunden arbetstid. Därför skall semesterlagen gälla i detta fall. Det innebär enligt AD att semesterledigheten ska beräknas på så sätt att alla lediga dagar måndag - fredag skall räknas som semesterdagar, oavsett om dessa skulle ha varit fridagar om den anställde varit i tjänst.

AD biföll Almegas i andra hand framställda yrkande. AD förpliktigade SEKO att ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 219.

AD 74/2004 Fråga om brott mot förhandlingsskyldighet samt om provanställning varit felaktig
Svenska Journalistförbundet ./. Aktiva Media Publishing i Sverige AB

En journalist provanställdes hos bolaget 2003. Innan prövotiden gått ut avbröt bolaget anställningen. Förbundet ansåg att provanställningen i sig var felaktig i och med att journalisten var beprövad inom yrket och var aktivt rekryterad av bolaget. Förbundet krävde förhandling enligt 10 § MBL med bolaget, men bolaget ansåg sig inte ha någon förhandlingsskyldighet.

AD fann att förbundet ej underrättat bolaget om skadeståndsanspråk för brott mot LAS inom den föreskrivna tiden och att talan därför är preskriberad. Däremot fann AD att bolaget varit skyldiga att förhandla enligt 10 § MBL och bestämde skadeståndet till 20 000 kr. AD förpliktigade förbundet att ersätta bolaget för deras rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 219.

AD 71/2004 Fråga om skadeståndsstorlek för arbetstagarorganisation som brutit mot varselskyldighet
Elektriska Installatörsorganisationen ./. Svenska Elektrikerförbundet

Arbetstagarorganisationen hade åsidosatt den i 45 § MBL föreskrivna varselskyldigheten genom att utvidga en pågående stridsåtgärd utan att skriftligen varsla motparten minst sju arbetsdagar i förväg. Frågan i målet har varit storleken på det allmänna skadeståndet. '

AD konstaterar att ett åsidosättande av varselskyldigheten ska betraktas som ett allvarligt brott. I detta fall hade de företag som berördes av den utvidgade stridsåtgärden inte fått någon tid på sig att förbereda sig eller överväga eventuella motåtgärder. Enligt AD har förbundets handlande därmed motverkat syftena med varselskyldigheten.

AD bestämde skadeståndet till 50 000 kr och förpliktigade förbundet att ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 218.

AD 67/2004 Fråga om skadeståndsskyldighet vid kollektivavtalsbrott
Svenska Byggnadsarbetareförbundet ./. Sveriges Byggindustrier och Tage & Söner Byggnads AB

I byggnadsavtalet finns tillämpningsregler rörande 38-40 §§ MBL vid arbeten inom byggnads- och anläggningsavtaletns tillämpningsområde. Enligt en bestämmelse om sanktioner i kollektivavtalet skall allmänt skadestånd normalt inte utgå vid brott smot dessa regler om avtalsbrottet framstår som ursäktligt eller rör rena formaliafel.

Arbetsgivaren hade vid anlitandet av en underentreprenör brutit mot tillämpningsreglerna. Frågan var om arbetsgivaren kunde undgå skadeståndsskyldighet på grund av att avtalsbrottet i detta fall var att anse som ursäktligt eller rörde ett rent formaliafel enligt regeln om sanktioner.

AD ansåg att avtalsbrottet var att anse som ursäktligt och avslog förbundets talan. Förbundet fick ersätta arbetsgivarpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 218.

AD 61/2004 Fråga om kollektivavtalsbrott vid tillämpning av ackordsöverenskommelse
Svenska Byggnadsarbetareförbundet ./. Sveriges Byggindustrier och NCC Aktiebolag

Den 27 november 2001 träffades en ackordsöverenskommelse mellan bolaget och förbundets lokala organisation. Överenskommelsen fick skriftlig form den 18 januari 2002. I februari 2002 började den nya ackordsöverenskommelsen tillämpas.

Förbundet yrkade allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtal, genom att överenskommelsen inte tillämpades redan i december 2001 och januari 2002. Bolaget hävdade att överenskommelsen inte trätt i kraft förrän den fanns i skriftlig form.

AD konstaterade att överenskommelsen inte trätt i kraft som kollektivavtal förrän den fanns i skriflig form. Inte heller kan bolaget anses ha brutit mot byggnadsavtalets bestämmelser om utbetalning av lön. AD förpliktigade förbundet att ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 217.

AD 58/2004 Fråga om vikariat övergår till tillsvidareanställning för lektor vid universitet
SACO-S genom Sveriges Universitetslärarförbund ./. Staten genom Lunds universitet

Arbetstagaren har haft flera på varandra följande tidsbegränsade anställningar som vikarierande lektor vid Lunds universitet. Förbundet hävdade att den senaste av dessa anställningar ska ha övergått till en tillsvidareanställning eftersom den sammanlagda anställningstiden överskridit tre år. Därför yrkade förbundet allmänt skadestånd till arbetstagaren.

Arbetsgivaren hävdade å sin sida att i detta fall gäller högskoleförordningen framför lagen om anställningsskydd. I den regleras hur en ny tjänst ska kungöras och tillsättas.

AD fann att det i högskoleförordningen inte fanns någon reglering som talade emot att en vikariatsanställning kan övergå till en tillsvidareanställning då arbetstagaren hade den behörighet som krävdes för tjänsten. AD förpliktigade staten att utge allmänt skadestånd till arbetstagaren, samt att ersätta förbundets rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 217.

AD 57/2004 Avskedande p g a illojalitet samt fråga om brott mot kollektivavtalsamt 18 § MBL.
Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund ./. Kommunala Företagens Samorganisation och Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik

Arbetstagaren jobbade som trygghetsansvarig på SL. Den 5 november 2002 avstängdes han från sitt arbete och avskedades sedan den 14 december samma år. Arbetsgivarens skäl till avskedandet var att han lämnat ut hemlig, intern information till en av SL:s underleverantörer, att han använt sin arbetsdator för privat bruk samt att han agerat på ett otillåtet sätt vid två tjänsteresor.

Förbundet yrkade att avskedandet ogiltigförklaras. Man krävde också skadestånd för brott mot kollektivavtal i och med att avstängningen av arbetstagaren ej föregåtts av förhandling med förbundet, samt skadestånd för brott mot 18 § MBL då SL inte lämnat ut alla handlingar i målet till förbundet.

AD konstaterade att saklig grund för avskedande förelegat. Arbetsgivarsidan har dock enligt AD brutit mot 18 § MBL. SL förpliktigas att utge allmänt skadestånd till förbundet. Förbundet får ersätta delar av arbetsgivarsidans rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 217.

AD 56/2004 Avskedande p g a skadat förtroende
Ingenjörsförbundet ./. Fastigo och Skelleftebostäder Aktiebolag

Arbetstagaren jobbade som byggnadsingenjör vid ett allmännyttigt bostadsföretag. Han avskedades i november 2002 efter att enligt arbetsgivaren ha grovt brutit mot sina förpliktelser. Arbetstagaren hade gjort en beställning av handskottning av snö och enligt arbetsgivaren hade han inte rätt att göra en sådan beställning och han hade heller inte informerat om att beställningen var gjord.

Förbundet yrkade att avskedandet förklaras ogiltigt och hävdade att arbetstagaren inte har grovt åsidosatt sina åligganden gentemot arbetsgivaren.

AD har funnit styrkt att ingenjören i samband med den aktuella entreprenaden handlat på ett sätt som varit ägnat att i hög grad skada arbetsgivarens förtroende för honom. Enligt domstolen har det inte funnits tillräckliga skäl för avskedande, men väl saklig grund för uppsägning. Omständigheterna var sådana att det inte ansetts skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle försöka omplacera ingenjören.

AD förpliktigar arbetsgivarsidan att betala allmänt skadestånd till arbetstagaren. Förbundet får ersätta delar av arbetsgivarsidans rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 217.

AD 52/2004 Uppsägning pga arbetsbrist eller personliga skäl
Sif ./. Allmänna Industrigruppen och Impac Aktiebolag

Arbetstagaren hade arbetat i bolaget sedan 1987. I januari 2003 sades han upp från sin anställning och bolagets grund för uppsägningen angavs vara arbetsbrist.

Sif yrkade att uppsägningen skulle ogiltigförklaras samt att allmänt och ekonomiskt skadestånd skulle utges till arbetstagaren. Sif hävdade att uppsägningen inte hade sin grund i arbetsbrist utan berodde på personliga skäl.

Arbetstagaren hade tillsammans med några arbetskamrater under hösten 2002 diskuterat och kritiserat bolagets bonusutdelning till ledningen. En av dessa arbetskamrater tog sedan upp deras diskussion med bolagets VD. Hon påstod då att arbetstagaren bl a spridit sekretessbelagda uppgifter om bolaget och därmed gjort sig skyldig till illojalitet mot bolaget.

Bolaget ville därför säga upp arbetstagaren. Förhandlingar hölls mellan arbetstagaren tillsammans med Sif, och bolaget. Man nådde inte någon överenskommelse. Arbetstagaren arbetade kvar i bolaget men fick vid omorganisation förändrade arbetsuppgifter. I januari 2003 sades 15 personer upp och arbetstagaren var en av dessa, trots att han enligt turordning ej stod på tur. En särskild avtalsturlista hade dock upprättats undertecknad av de lokala fackklubbarna.

AD fann att arbetsbrist förelåg i bolaget och att arbetstagarens arbetsuppgifter inte längre fanns kvar. AD konstaterade också att de avsteg som gjorts från lagens turordningsregler hade haft stöd i kollektivavtal. Förbundets talan avslogs och förbundet fick ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 217.

AD 50/2004 Avskedande av besiktningstekniker pga jäv och otillåten bisyssla
Sif ./. ALMEGA Tjänsteförbunden och AB Svensk Bilprovning

Arbetstagaren avskedades i november 2002 från sin anställning som besiktningstekniker på bilprovningen i Partille. Som skäl angavs att han brutit mot bolagets regler om bisysslor, jäv och etik genom att mot betalning reparera släpvagnar åt ett åkeriföretag samt genom att delta i besiktningar av samma vagnar.

AD fann att det var ostridigt att arbetstagaren utfört de nämnda arbetena och därför i och för sig brutit mot bolagets etiska regler. Dock konstaterar AD att arbetsgivaren känt till detta och att arbetstagaren hade skäl att tro att hans agerande var tillåtet.

AD fann att det inte fanns saklig grund för varken avskedande eller uppsägning och tilldömde allmänt och ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren. Bolaget fick även ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 216.

AD 49/2004 Föreningsrättskränkning genom avbruten provanställning
Handelsanställdas Förbund ./. Cykelringen AB

Bolaget bedriver verksamhet med försäljning av främst cyklar. Arbetstagaren fick i mars 2003 provanställning i bolagets butik i Malmö. I april fick hon besked om att provanställning skulle upphöra i förtid.

Förbundet hävdade att anställningen avbrytits pga att arbetstagaren tagit kontakt med och blivit medlem i förbundet, samt på arbetsplatsen verkat för att ge facklig information till de anställda. Bolaget hävdade att beslutet om avbruten provanställning togs pga att arbetstagaren spred dålig stämning på arbetsplatsen. Förbundet yrkade allmänt skadestånd till arbetstagaren och till förbundet för kränkning av föreningsrätten.

AD konstaterar att arbetsgivaren är fri att avbryta en provanställning i förtid enligt LAS 6 §. Däremot kan en sådan handling strida mot föreningsrätten enligt MBL 8 §. AD fann att avbrytandet av provanställningen utgjorde en sådan konkret åtgärd i syfte att kränka föreningsrätten, som menas i MBL 8 §.

AD förpliktigade bolaget att utge allmänt skadestånd med 100 000 kr till arbetstagaren och 100 000 kr till förbundet, samt ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 216.

AD 45/2004 Fråga om tillämplig lag i tvist om uppsägning
Enskild arbetstagare ./. Solna Leisure Aktiebolag

En brittisk medborgare var anställd hos ett svenskt aktiebolag. Vid rekrytering och anställning, som ägde rum i Storbritannien, var bolaget representerat av en brittisk delägare. Arbetet utfördes sedan enbart i Ryssland.

Sedan bolaget sagt upp arbetstagaren har tvist uppkommit bl.a. om uppsägningens giltighet. Arbetsdomstolen har funnit att rysk lag skall tillämpas i denna tvist.

Se referat i nyhetsbladet nr 216.

AD 44/2004 Fråga om diskriminering vid tillsättning av utredningschef hos polisen
JämO ./. Staten genom Arbetsgivarverket

Den 14 mars 2002 utlyste polismyndigheten i Norrbotten en tjänst som kommissarie med funktion som utredningschef. Det fanns två sökanden: en äldre kvinnlig och en yngre manlig. Den 8 maj beslutades att anställa den manlige sökanden. Jämo väckte talan i AD och gjorde därvid gällande att polismyndigheten gjort sig skyldig till otillåten könsdiskriminering vid tillsättning av tjänsten.

Vid tillsättning inom statlig tjänst skall endast sakliga grunder beaktas såsom förtjänst och skicklighet. Den kvinnliga sökanden hade arbetat som polis sedan 1973 och som brottsutredare sedan 1988. Hon hade genomgått ett flertal utbildningar och hade även kunskaper i finska språket, vilket anses som meriterande då tjänsten fanns i Haparanda. Den manlige sökanden blev polis 1995 och arbetade med utredningar sedan 1998. Han hade ej genomgått andra utbildningar än polisutbildningen och han kunde ej finska språket.

Referenser från chefer och åklagare som arbetat med de båda sökande hade tagits in innan tillsättningen av tjänsten. Där framkom att den kvinnliga sökandens utredningar brast i kvalitet samt att hon ansågs sakna de ledaregenskaper som krävdes för tjänsten. Den manlige sökanden fick istället beröm både för sina utredningar och för sina personliga egenskaper.

AD fann att den kvinnlige sökanden hade ett försteg framför den manlige vad gällde utbildning. När det gällde erfarenhet inom arbetet ansåg AD att den manlige sökanden kunde bedömas som likvärdig med kvinnan. Han hade visserligen mycket kortare tid i arbetet, men kvalitén på hans arbete hade varit högre än hennes. AD fann också att mannens personliga egenskaper vida översteg kvinnans.

Vid en sammantagen bedömning fann AD att den manlige sökanden varit den skickligaste av de två och att någon könsdiskriminering därmed inte kan ha skett. AD förpliktigade JämO att ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 216.

AD 43/2004 Fråga om skyldighet att utbetala tantiem
Ledarna ./. Sveriges Byggindustrier och Lime Column Method AB

Arbetstagaren arbetade med maskinteknisk utveckling samt arbetsledning i bolaget. Enligt ett avtal som trätt i kraft 1992 hade han rätt till tantiem motsvarande 10% av bolagets resultat. Tantiemet var begränsat till ett övre belopp per år. Överskjutande del kunde dock enligt avtalet tas ut under följande 3-årsperiod.

Tantiemet år 1999 var högre än maxbeloppet och arbetstagaren ville därför ta ut den överskjutande delen är 2001. Bolaget betalade dock inte ut något tantiem med hänvisning till att bolaget år 2000 hade gått med förlust. Förbundet yrkar att bolaget skall utbetala det överskjutande tantiemet samt även semestertillägg enligt kollektivavtal för de tantiembelopp som utbetalats sedan 1992.

AD fann inte något stöd i avtalet för uppfattningen att överskjutande del av tantiem ej skulle utbelas de år då bolaget gått med förlust. AD fann dock inte heller något stöd för förbundets uppfattning att tantiemet var semestertilläggsgrundande enligt kollektivavtalet.

AD förpliktigade bolaget att betala ut det överskjutande tantiemet plus ränta till arbetstagaren. Parterna står sina egna rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 216.

AD 40/2004 Fråga om uppsagda arbetstagare kunnat omplaceras
Industrifacket ./. Svensk Industriförening och Deje Bruk Andersson & Hald AB

Två kvinnliga arbetstagare jobbade med sortering av plastavfall på bolaget. Efter en inspektion av Arbetsmiljöinspektionen angav dessa att arbetstiden vid sorteringsbandet ej fick uppgå till mer än 6 timmar per dag. Bolaget valde då att säga upp personalen vid sorteringsbandet.

Enligt förbundets uppfattning kunde bolaget ha genomfört en omorganisation och låtit samtliga arbetstagare rotera mellan de olika arbetsuppgifterna i bolaget. Övriga arbetstagare - tre män som bl a haft administrativa uppgifter, kört truck och utfört elarbeten - vägrade dock att stå vid sorteringsbandet. Arbetsgivarparterna hävdar därför att bolaget gjort vad som krävs för att utreda ev omplaceringsmöjligheter för de uppsagda arbetstagarna.

AD fann att arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet att utreda omplaceringsmöjligheter. AD ansåg också att det inte kunnat krävas att bolaget att göra så genomgripande organisationsförändringar som krävts för att genomföra en arbetsrotation. AD fann att uppsägningarna var sakligt grundade och förpliktigade förbundet att ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 215.

AD 39/2004 Uppsägning i strid mot turordningsreglerna
Svenska Elektrikerförbundet ./. Elektriska Installatörsorganisationen och Elbolaget Bergqvist & Co AB

Arbetstagaren hade sedan hösten 2000 arbetat som montör på bolaget. Ett år senare blev han uppsagd p g a arbetsbrist. Tvist uppstod i frågan om uppsägningen har gjorts i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Förbundet hävdade att arbetstagaren ej behövt omplacerats utan kunnat överta arbetsuppgifterna för en annan, ej uppsagd arbetstagare med kortare anställningstid. Arbetsgivarparterna menar att denne arbetstagare dels hade andra montörsuppgifter samt även vissa andra arbetsuppgifter i egenskap av avdelningschef.

AD fann att den uppsagde arbetstagaren ej kunde ha övertagit arbetsuppgifterna för avdelningschefen inom rimlig upplärningstid. AD förpliktigar förbundet att ersätta motpartens rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 215.

AD 37/2004 Hävning av ej påbörjad vikariatsanställning
Sif ./. Arbetsgivareföreningen SRAO och Sveriges Television Aktiebolag

Arbetstagaren hade sedan 1999 haft flera vikariatsanställningar som redigerare på SVT. Under våren 2003 träffades en överenskommelse om ett vikariat under tiden den 7 juli - den 3 augusti 2003. Den 8 juni var arbetstagaren tillsammans med en kamrat i SVT:s lokaler för att redigera dennes bröllopsfilm. På grund av detta hävde SVT den avtalade vikariatsanställningen.

Förbundet väckte talan mot SVT och yrkade allmänt samt ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren. I förbundets mening var hävningen av anställningen att betrakta som ett otillåtet avskedandet. Enligt förbundet var det allmänt vedertaget att man fick låna SVT:s utrustning för privata ändamål. Det var också vanligt att man tog in besökare på området och arbetstagaren hade fått behålla sitt giltiga passerkort trots att han vid tillfället inte hade anställning hos SVT.

SVT å sin sida åberopar avtalslagen för hävningen av vikariatsanställningen. De hävdar att arbetstagaren inte hade fått tillstånd att använda utrustningen samt att arbetstagaren samt dennes kamrat vistats olovligt i SVT:s lokaler.

AD konstaterade att arbetstagaren i praktiken hade behandlats som en tillsvidareanställd. Det fanns därför visst fog för honom att tro att han fick utnyttja SVT:s utrustning för privata ändamål. Dock borde han insett att han inte borde berett sig och kamraten tillträde till utrustningen på det sett som skett.

AD fann att tillräckliga skäl för avskedande ej funnits och förpliktigar SVT att betala ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren. Allmänt skadestånd utgavs ej då arbetstagaren själv varit medvållande.

Se referat i nyhetsbladet nr 215.

AD 36/2004 Otillåten disciplinär bestraffning vid löneavdrag
Svenska Byggnadsarbetarförbundet ./. Sveriges Byggindustrier och Skanska Sverige AB

Skanska bedrev under år 2002 arbeten på en byggarbetsplats i Sundsvall. Vid löneutbetalningen i mars 2002 reducerades lönen för ett antal arbetstagare med ett belopp motsvarande 4 timmars lön. Enligt Skanska gjordes detta för att arbetstagarna inte arbetat sina avtalsenliga 8 timmar per dag utan konsekvent lämnat jobbet ungefär 15 minuter för tidigt. Löneavdraget betalades dock tillbaka i maj 2002 då arbetstagarna protesterat mot avdragen.

Förbundet gjorde gällande att de verkställda löneavdragen inte var baserade på frånvaro utan var att betrakta som en disciplinär bestraffning och att det inte finns något stöd i lag eller kollektivavtal för en sådan åtgärd.

AD konstaterade att löneavdragen gjorts schablonmässigt då man inte registrerat varje löntagares faktiska arbetstid. Vid en samlad bedömning fann AD att de verkställda löneavdragen utgjort en sådan disciplinär åtgärd som avses i 62 § medbestämmandelagen. Något allmänt skadestånd utdömdes dock inte då det ostridigt var så att arbetstagarna lämnat sin arbetsplats för tidigt samt att löneavdragen betalats tillbaka. Vardera parten står sina egna rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 215.

AD 30/2004 Ogiltig uppsägning av brevbärare dömd till fängelse i 2 år och 8 månader
SEKO-Facket för Service och Kommunikation ./. ALMEGA Tjänsteförbunden och Posten Sverige AB

Arbetstagaren var anställd som brevbärare hos Posten sedan 1999. Han hade då tidigare avtjänat straff för våldtäkt. 2002 började arbetstagaren avtjäna ett nytt straff för våldtäkt och misshandel som begåtts innan arbetstagaren påbörjat sin anställning hos Posten. Han beräknas avtjäna straff under 21 månader. Posten valde då att säga upp arbetstagaren.

Tvisten i målet gäller om Posten haft saklig grund att säga upp arbetstagaren. Postens ståndpunkt var att sådan grund har förelegat med hänsyn till det långa fängelsestraff som arbetstagaren dömts till i förening med de mycket grova brott han dömts för. SEKO gjorde å sin sida gällande att saklig grund för uppsägning inte har förelegat.

Frågan om brottslighet som en anställd begått utom tjänsten kan läggas till grund för uppsägning kan inte besvaras generellt enligt AD. AD konstaterar vidare att brottet som arbetstagaren dömts för är av sådan allvarlig karaktär att Postens förtroende för honom skadats. Dock har arbetstagaren inte en sådan tjänst som ställer särskilda krav på förtroende. Posten hävdar också att arbetstagarens långa frånvaro kommer orsaka olägenheter och kostnader för Posten. AD konstaterar dock att en arbetsgivare av Postens storlek måste ha beredskap för att ersätta arbetstagare som av olika anledningar - föräldraledighet, sjukdom etc - är borta från sitt jobb.

AD biföll SEKO:s yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen. Arbetstagaren har i princip rätt till skadestånd men AD valde att jämka detta till noll. AD dömde arbetsgivarparterna att ersätta SEKO för hälften av deras rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 214.

AD 26/2004 Fråga om rättegångshinder på grund av statsimmunitet
ICE Italienska Statens Institut för Utrikeshandel ./. Enskild arbetstagare

En arbetstagare som är svensk medborgare och bosatt i Sverige hade en projektanställning hos ICE Italienska Statens Institut för Utrikeshandel (ICE), som har fast kontor i Stockholm. Arbetstagaren utförde sitt arbete i Sverige.

Efter det att arbetstagaren väckt talan och yrkat bl.a. att hans anställning hos ICE skulle förklaras gälla tills vidare har ICE gjort gällande att talan skall avvisas på grund av att ICE åtnjuter statsimmunitet.

Arbetsdomstolen har funnit att ICE är ett sådant rättssubjekt som i och för sig kan åberopa immunitet, men att ICE efter en helhetsbedömning av omständigheterna i detta fall inte har rätt att underlåta att svara vid svensk domstol.

Se referat i nyhetsbladet nr 214.

AD 22/2004 Skadestånd på grund av etnisk diskriminering
Enskild arbetstagare ./. Copenhagen Malmö Port Aktiebolag

Arbetstagaren har sedan 1980 arbetat i bolaget. Under de första 16 åren arbetade han som visstidsanställd men fick 1997 en tillsvidareanställning. Arbetstagaren yrkar skadestånd pga etnisk diskriminering. Han hävdar bland annat att han blivit fråntagen arbetsuppgifter pga sitt ursprung.

Arbetsdomstolen fann att arbetstagarens anklagelser ej kunde styrkas. Det enda förutom hans egen utsago som talade för diskriminering var det faktum att han varit visstidsanställd under en ovanligt lång period.

AD fastställde tingsrättens tidigare dom och förpliktigade arbetstagaren att ersätta bolagets rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 214.

AD 18/2004 Fråga om rätt till tjänstepension för ordförande i ideell organisation
Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund ./. Kooperationens Förhandlingsorganisation samt Hörselskadades Riksförbund

Mellan Hörselskadades Riksförbund och och dess tidigare förtroendevalda förbundsordförande uppkom en tvist rörande skyldighet för organisationen att teckna tjänstepension för henne.

Frågan var i första hand om om förbundsordföranden var att anse som arbetstagare hos organisationen. AD fann att så inte var fallet. Istället uppkom fråga om det mellan parterna hade förelegat en särskild överenskommelse om att förbundsordföranden skulle vara berättigad till tjänstepension. AD fann att inte heller det var fallet.

AD lämnar SKTF:s talan utan bifall och förpliktigar dem att ersätta motparterns rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 212.

AD 15/2004 Fråga om svensk domsrätt ligger för anställd i danskt bolag
Kingscup Catering ApS ./. Enskild arbetstagare

En svensk arbetstagare var anställd hos ett danskt bolag som bedrev viss verksamhet i Sverige. Arbetstagaren hade huvudsakligen arbetat i Sverige när anställningen avbröts och tvist uppkom om bl a lön och skadestånd. Enligt bolagets planering skulle arbetstagaren, om anställningen inte avbrutits, i fortsättningen huvudsakligen arbetat i Danmark.

Fråga om svensk domsrätt föreligger och, i så fall, om svensk lag skall tillämpas på anställningsförhållandet. Avgörande för båda dessa frågor har ansetts vara innebörden av uttrycket "vanligtvis utför sitt arbete" i artikel 5.1 i Bryssel-konventionen och 6.2 a) i Romkonventionen.

Arbetsdomstolen har i detta fall funnit att det är den faktiska anställningsperioden som skall beaktas vis fastställandet av den ort där arbetstagaren vanligtvis har utfört sitt arbete.

Se referat i nyhetsbladet nr 212.

AD 9/2004 Ogiltigt avskedande av brottsdömd polis
Polisförbundet ./. Staten genom Rikspolisstyrelsen

Arbetstagaren har arbetat vid polisen från 1994 till 2002, då han avskedades. Anledningen till avskedandet var att arbetstagaren var dömd för brott som skett i tjänsten tre år tidigare.

Förbundet hävdade i första hand att avskedandet skulle ogiltigförklaras då det strider mot LAS 18 §. Den innebär att ett avskedande ej får grundas på omständigheter som arbetsgivaren känt till i mer än två månader. I andra hand hävdar förbundet att avskedandet är ogiltigt då det inte föreligger saklig grund samt att polismannen både före och efter brottet aldrig fått några anmärkningar mot sitt sätt att arbeta. Tvärtom har han istället blivit befordrad och borde därför anses vara mycket lämplig för fortsatt tjänst.

Staten bestrider förbundets yrkanden. Anledningen till att man väntat i nästan tre år med avskedandet var att man avvaktade dom i det komplicerade brottsmålet.

AD konstaterade att tvåmånadersregeln ej är tillämplig i detta fall. Arbetsgivaren har i detta fall avskedat polismannen pga att denne är dömd för brott, inte pga själva händelsen 1999. Däremot ansåg AD att varken grund för avskedande eller uppsägning förelegat. Polismannen har under de år som gått visat att han är lämplig för fortsatt tjänst.

AD ogiltigförklarar avskedandet men utdömer inget skadestånd. Parterna står sina egna rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 211

AD 8/2004 Fråga om preskriberad talan om diskriminering
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering ./. Malmö kommun

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO, väckte talan och yrkade skadestånd för brott mot lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet och jämställdhetslagen i samband med tillsättning av ett vikariat. Skadeståndsyrkandet bestreds i första hand under åberopande av att DO:s talan är preskriberad. Vid prövningen av om preskription inträtt uppkom frågan om när den arbetssökandes fackliga organisation kan anses ha fått kännedom om de omständigheter vartill DO:s yrkande i målet hänför sig.

Arbetsdomtalen förklarade att DO har förlorat rätten till talan på grund av preskription.

Se referat i nyhetsbladet nr 211

AD 7/2004 Fråga om tjänstehinder förelegat för brandman med misstänkt hjärtfel
Ljusdals kommun ./. Brandmännens Riksförbund

Arbetstagaren var deltidsanställd brandförman i Ljusdals kommun. I mars 2001 genomgick han ett hälsotest som var tvungen att avbrytas pga misstanke om ett allvarligt hjärtfel. I maj 2002 konstaterades att arbetstagaren inte hade det misstänkta hjärtfelet och i september 2002 genomförde han ett arbets-EKG utan anmärkning. Under den aktuella tiden fullgjorde arbetstagaren inte sin beredskapstjänst och erhöll inte heller den ersättning som utgår för sådan tjänst. Arbetstagaren sade upp sig från sin anställning den 25 september 2002.

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet gäller huruvida arbetstagaren haft rätt till ersättning från kommunen under den tid han utreddes med anledning av det misstänkta hjärtfelet fram till dess att han lämnade sin anställning. Avgörande är om det förelegat tjänstehinder eller om han utan grund blivit avstängd från tjänstgöring.

AD konstaterar att det förelegat tjänstehinder för brandförmannen under hela den aktuella perioden. AD förpliktigar Brandmännens Riksförbund att utge ersättning till Ljusdals kommun för dess rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 210

AD 6/2004 Begäran om interimistiskt förordnande av stridsåtgärd
Sveriges Byggindustrier, Helpman Stockholm AB, ExpanderaMera AB ./. Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet och Sveriges Byggindustrier gäller kollektivavtal, nämligen byggnads- och anläggningsavtalen. Helpman Stockholm AB och ExpanderaMera AB är genom medlemskap i Sveriges Byggindustrier bundna av dessa avtal.

Bolagen är bemanningsföretag som hyr ut personal till byggföretag. Sedan 2001 har de aktivt blivit motarbetade av förbundet, genom att förbundet vid obligatoriska MBL-förhandlingar motsatt sig att kunder ska hyra in personal från bolagen. Förbundet har krävt att bolagen ska teckna ett hängavtal till bemanningsavtalet (gäller mellan Tjänsteföretagens Arbetsgivarförbund och sexton förbund inom LO).

Arbetsgivarparterna yrkar att AD genom ett interimistiskt förordnande förklarar att byggnads- och/eller anläggningsavtalen är tillämpligt/a för inhyrning av byggnadsarbetare från bemanningsföretagen ExpanderaMera och Helpman så länge dessa är medlemmar i Sveriges Byggindustrier.

Enligt domstolens mening fanns inte utrymme för att behandla de fastställelseyrkanden som här framställts som annat än en fastställelsetalan. Det fanns därmed inte förutsättningar att förordna intermistiskt enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken med anledning av denna talan.

Se referat i nyhetsbladet nr 210

AD 5/2004 Fråga om kollektivavtalstolkning samt tolkningsföreträde
Flygarbetsgivarna ./. Svensk Pilotförening

Mellan Flygarbetsgivarna och Svensk Pilotförening finns kollektivavtal. Det omtvistade avtalet var giltigt under perioden 1 april 1998–31 mars 2000.

Tvist har uppkommit mellan parterna huruvida bolaget Skyway Express AB har ensidig rätt att ändra fritidsperioden avseende den tjänstefria tid som föregår och efterföljer de s.k. L-dagarna. Vidare har tvist uppkommit med anledning av ett meddelande som sänts från pilotföreningen till bolaget den 21 december 2000. Flygarbetsgivarna har hävdat att meddelandet utgör ett tolkningsföreträde och att pilotföreningen genom detta föranlett en felaktig tillämpning av avtalet. Eftersom pilotföreningen enligt Flygarbetsgivarnas mening har saknat fog för sin ståndpunkt och tolkningsföreträdet lett till skada, skall föreningen ersätta de skador som åsamkats bolaget i form av ökade lönekostnader.

Vid en sammantagen bedömning fann AD att Flygarbetsgivarnas uppfattning i tolkningsfrågan skall godtas och att fastställelseyrkandet därför skall bifallas. AD fann däremot inte att pilotföreningen saknat fog för sin ståndpunkt då tolkningsföreträdet användes. Vardera parten står sina egna rättegångskostnader.

Se referat i nyhetsbladet nr 210

AD 2/2004 Saklig grund för avskedande av polis
Polisförbundet ./. Staten genom Rikspolisstyrelsen

En polisman i Västerbottens län blev 2002 dömd för misshandel och olaga hot efter ett tumult på valborgsmässoafton 2001. Efter tingsrättens dom avskedades polisen från sin tjänst.

Polismannen har både i brottsmålet och i arbetstvisten förnekat gärningspåståendena i vissa delar och i övrigt hävdat att han handlat i nödvärn. Vidare har arbetstagarparterna gjort gällande att det inte förelegat grund för avskedande eller uppsägning även om polismannen befinns skyldig för brott.

AD fann att polismannen visserligen gjort sig skyldig till misshandel men att omständigheterna var sådana att det ej fanns saklig grund för varken avskedande eller uppsägning. AD förklarade avskedandet som ogiltigt och förpliktigade Staten att utge allmänt skadestånd om 30 000 kr till polismannen, samt ersätta förbundet för rättegångskostnaderna.

Se referat i nyhetsbladet nr 209