AD-domar 2006
AD 127/2006 Uppsägning av arbetstagare som kastat kniv efter arbetskamrat
Industrifacket Metall ./. Teknikarbetsgivarna och Husqvarna AB
Arbetstagaren hade varit anställd som röjsågpackare hos bolaget sedan år 2001. I juli 2005 blev han uppsagd med hänvisning till personliga skäl då han kastat en kniv mot en arbetskamrat.
IF Metall yrkade ogiltigförklaring av uppsägningen och begärde allmänt skadestånd till arbetstagaren. De hävdade vidare att arbetstagaren blivit provocerad och att händelsen var en engångsföreteelse. Bolaget menade att det var allvarligt då även någon annan hade kunnat komma till skada vid det aktuella tillfället.
AD fann att arbetstagaren blivit provocerad men ansåg inte att det varit en förmildrande omständighet. AD ansåg också att det förelegat grund för avskedande och att det därför inte fanns någon anledning att göra någon prövning av hur arbetstagaren skött sig efter händelsen.
AD avslog IF Metalls talan och förbundet fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostander. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 263
AD 126/2006 Könsdiskriminering vid tillsättning av polisinspektörer
Svenska Polisförbundet ./. Staten genom Arbetsgivarverket
En kvinnlig arbetstagare hade under en längre tid varit anställd som polisinspektör vid polismyndigheten i Västernorrlands län. Våren 2004 sökte arbetstagaren anställning som polisinspektör med funktion som yttre befäl. De tre utannonserade tjänsterna tillsattes dock av män.
Polisförbundet hävdade att arbetstagaren utsatts för könsdiskriminering. Förbundet hävdade vidare brott mot kollektivavtal, brott mot kvittningslagen samt brott mot jämställdhetslagens förbud mot repressalier.
Då AD jämförde kvinnan med en av männen kom de fram till att mannen hade bättre kvalifikationer och att det därför inte varit fråga om könsdiskriminering. När det gäller frågan om den löneändring som gjordes fann AD att det var fråga om en uppsåtligt vidtagen kvittning i strid med lagen.
Arbetstagaren fick allmänt skadestånd för den felaktiga kvittningen. I Övrigt avslogs Polisförbundets talan. Förbundet fick ersätta statens rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 263
AD 123/2006 Förflyttning och avskedande av Knutby-lärare
Lärarförbundet ./. Uppsala kommun
Läraren hade sedan 2001 varit anställd av kommunen med placering vid Knutby skola. Hon var medlem i Filadelfiaförsamlingen som i januari 2004 hamnade i fokus efter det omtalade mordet i Knutby. I maj 2004 förflyttades läraren till en annan skola i kommunen. Skälet angavs vara kontroverser med två elever under 2003.
Lärarförbundet hävdade att det enligt kollektivavtalet inte förelegat vägande skäl för förflyttning. Förbundet menade att läraren blivit diskriminerad i strid med lagen mot etnisk diskriminering. Förbundet begärde ogiltigförklaring av avskedandet.
AD kom till slutsatsen att förflyttningen av läraren haft grund i hennes medlemskap i Filadelfiaförsamlingen. Kollektivavtalsbrottet hade därför inneburit diskriminering.
Avskedandet förklarades ogiltigt. Läraren fick allmänt skadestånd för avtalsbrottet och för avskedandet.
Se referat i nyhetsbladet nr 263
AD 121/2006 Uppsägning p g a misskötsamhet
Industrifacket Metall ./. Stål och Metall Arbetsgivareförbundet och SSAB Oxelösund AB
Arbetstagaren hade varit anställd som reparatör hos bolaget sedan 1989. Han hade också haft uppdrag som facklig förtroendeman. I september 2005 blev han uppsagd av personliga skäl då han enligt bolaget satt sig över gällande regler på arbetsplatsen. Bland annat gällde det fusk vid instämpling till arbetet och privata samtal med företagets mobiltelefon.
IF Metall hävdade att det inte rörde sig om allvarliga förseelser och att många av dem hade ägt rum långt tillbaka i tiden. Förbundet begärde att uppsägningen skulle förklaras ogiltig.
AD ansåg att det inte var troligt att arbetstagaren i fortsättningen skulle följa de uppställda reglerna på ett bättre sätt. Därför var det inte skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle försöka omplacera arbetstagaren.
AD fann att uppsägningen hade varit sakligt grundad. Metalls talan avslogs och Metall fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 263
AD 118/2006 Uppsägning p g a illojalitet m m
Fackförbundet SKTF ./. Föreningen Vårdtagarna, Alfa Rehabilitering AB och Nämndemansgården i Sverige AB
Sedan 2003 hade arbetstagaren varit anställd som behandlingsassistent hos Alfa som bedriver behandlingshem för missbrukare av alkohol och narkotika. I september 2005 sades hon upp och avstängdes från arbetet p g a olämpligt uppträdande och brott mot lojalitets- och tystnadsplikten.
SKTF ansåg att det inte förelåg saklig grund för uppsägning. Enligt SKTF hade avstängningen stått i strid med LAS 34 § andra stycket.
AD fann att arbetstagaren brustit i respekt för gällande tystnadspliktsregler och att detta hade rubbat arbetsgivarens förtroende på ett allvarligt sätt. AD ansåg därför att det förelegat saklig grund för uppsägning. Däremot tyckte inte AD att det förelegat särskilda skäl för avstängning av arbetstagaren.
Alfa och Nämndemansgården förpliktades att solidariskt utge allmänt skadestånd till arbetstagaren med 20 000 kr för otillåten avstängning. I övrigt avslogs SKTF:s talan. SKTF fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 262.
AD 115/2006 Förhandlingsvägran vid tvist om anställningsavtal
Uppsala Lokala Samorganisation av SAC ./. Boländerna i Uppsala KB
En tvist uppstod mellan samorganisationen och bolaget i frågan om bolaget hade gjort sig skyldigt till brott mot MBL 10 § genom att vägra förhandla med samorganisationen angående bolagets påstådda uppsägning alternativt avskedande av arbetstagaren.
Samorganisationen väckte talan och yrkade allmänt skadestånd. Då bolaget inte inkom med svaromål meddelade AD s k tredskodom (AD 40/2005). Bolaget ansökte därefter om återvinning av domen.
Enligt bolaget var kvinnan endast arbetssökande och någon förhandlingsskyldighet hade därför inte förelegat. De ansåg också att förhandlingsskyldigheten enligt MBL 10 § endast föreligger om arbetstagarorganisationen har en medlem som är eller har varit anställd hos arbetsgivaren.
AD ansåg att samorganisationen haft ett sakligt berättigat anspråk på förhandling och att bolaget därför gjort sig skyldigt till förhandlingsvägran. AD undanröjde sin tredskodom och förpliktade bolaget att utge allmänt skadestånd till samorganisationen. Bolaget fick även ersätta samorganisationens rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 262.
AD 114/2006 Fråga om återtagande av egen uppsägning
IF Metall ./. Industri- och KemiGruppen och Paper-Pak Sweden AB
Arbetstagaren hade en kortare vikariatsanställning från hösten 2004 till våren 2005. I januari 2005 var arbetstagaren frånvarande utan att ha meddelat bolaget och när några företrädare för bolaget gjorde ett hembesök tog arbetstagaren upp frågan om att säga upp sig. En uppsägningsblankett skrevs under samma dag, men arbetstagaren ångrade sig två dagar senare. Anställningen upphörde dock ytterligare några dagar senare.
IF Metall hävdade att frånvaron hade sin bakgrund i personliga familjeproblem och att bolagsföreträdarnas otillbörliga beteende vid hembesöket var att jämställa med ett avskedande. Förbundet ansåg också att det stred mot god sed att inte låta arbetstagaren återta sin uppsägning.
Bolaget hävdade att arbetstagaren var bunden av sin egen uppsägning och att ett återtagande av uppsägningen var omöjlig eftersom vikariatsanställningen redan var bortlovad.
AD ansåg att bolagets vägran att låta arbetstagaren återta sin uppsägning inte kunde sägas innebära ett otillbörligt förfarande eller strida mot god sed på arbetsmarknaden. AD avslog IF Metalls talan och förbundet fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 262.
AD 112/2006 Uppsägning p g a samarbetsproblem
Civilekonomernas Riksförbund ./. Kommunala företagens Samorganisation och SL Infrateknik AB
Arbetstagaren var anställd som administrativ gruppchef och avdelningsekonom i bolaget. I juni 2005 blev hon uppsagd från anställningen av personliga skäl. Orsaken var främst att hon haft samarbetsproblem med andra anställda i bolaget.
Förbundet ansåg att bolaget inte tillräckligt klargjort för arbetstagaren vilka problem som förelåg. Därför hävdade de att det inte förelegat saklig grund för uppsägning.
AD fann att samarbetsproblemen var av så allvarlig art att uppsägningen av arbetstagaren var sakligt grundad. AD ansåg heller inte att bolaget åsidosatt sina skyldigheter i omplaceringshänseende.
AD avslog förbundets talan och förbundet fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 262.
AD 111/2006 Avskedande av lärare som givit en elev en örfil
Lärarförbundet ./. Stockholms stad
Sedan 2001 hade arbetstagaren varit anställd som lärare vid ett gymnasium i Stockholm. Efter att ha slagit till en elev på kinden vid en konflikt, avstängdes han från arbetet och i november 2004 blev han avskedad.
Lärarförbundet yrkade allmänt och ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren och hävdade att det i vart fall inte förelegat laga skäl för avskedande.
AD kom till slutsatsen att arbetstagaren genom sitt handlande grovt åsidosatt vad som ålegat honom i anställningen. Staden hade därför haft rätt att avskeda honom. AD avslog Lärarförbundets talan och förbundet fick ersätta Stockholms stads rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 262.
AD 110/2006 Tillräckliga kvalifikationer för omplacering
Fackförbundet SKTF ./. Hylte kommun
Arbetstagaren hade varit anställd hos kommunen sedan 1976. Då kommunen införde en ny förvaltningsorganisation 2005, upphörde arbetstagarens befattning som förvaltningschef. Arbetstagaren erbjöds en omplacering till en ekonomibefattning men tackade nej.
SKTF hävdade att kommunen inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt LAS 7 §. De ansåg att erbjudandet om en ekonomibefattning inte var skäligt. SKTF begärde ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd till arbetstagaren.
Kommunen ansåg att arbetstagaren tackat nej till ett skäligt erbjudande om anställning. Saklig grund för uppsägning förelåg därför.
AD kom fram till att kommunen hade fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt LAS 7 § andra stycket. AD avslog därför SKTFs talan och SKTF fick ersätta kommunens rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 262.
AD 109/2006 Uppsägning p g a brott utanför tjänsten
Facket för Service och Kommunikation (SEKO) ./. Almega Tjänsteförbunden och Posten AB
Arbetstagaren hade varit anställd hos Posten som terminalarbetare sedan år 2000. I maj 2005 dömdes arbetstagaren för medverkan i ett rån mot en butik till fängelse i 3 år. Med anledning av brottsmålsdomen sade Posten upp arbetstagaren från hans anställning.
SEKO begärde att uppsägningen skulle ogiltigförklaras och att Posten skulle utge allmänt skadestånd till arbetstagaren. Posten hävdade att brottet innebar att förtroendet för arbetstagaren var förbrukat eftersom arbetstagaren återfallit i brottslighet.
AD fann att det brott arbetstagaren dömts för skadat förhållandet mellan honom och Posten. Posten hade därför haft saklig grund för uppsägning.
SEKOs talan avslogs och SEKO fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 261.
AD 105/2006 Om felaktigt utbetald lön mottagits i god tro
Staten genom Försvarsmakten ./. Naturvetareförbundet
Arbetstagaren var anställd som yrkesofficer inom Försvarsmakten. Under en period då han var tjänstledig på heltid, augusti 2004 – augusti 2005, betalde Försvarsmakten felaktigt ut full lön.
Staten yrkade att AD skulle förplikta arbetstagaren att återbetala felaktigt utbetald lön. Förbundet bestred detta och yrkade också att AD skulle undanröja den diciplinpåföljd i form av löneavdrag som Försvarsmakten beslutat om.
AD fann att omständigheterna var sådana att det inte kunde anses att arbetstagaren borde ha insett att löneutbetalningarna skedde av misstag. Han var därför inte skyldig att återbetala lönebeloppen.
AD avslog Försvarsmaktens yrkande om återbetalning och undanröjde beslutet om att tilldela arbetstagaren diciplinpåföljd. Staten genom Försvarsmakten fick ersätta förbundets rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 261.
AD 104/2006 Vägande skäl för att förflytta lärare
Lärarförbundet ./. Uppsala kommun
Arbetstagaren hade varit anställd hos kommunen som lärare och elevassistent i Knutby skola. Under 2004 blev hon vid två omgångar omplacerad till två andra skolor i kommunen. Arbetstagaren, som var syster till den kvinna som mördades i januari 2004, var också medlem i Filadelfiaförsamlingen i Knutby.
Lärarförbundet hävdade dels brott mot kollektivavtal, dels att kommunen gjort sig skyldig till etnisk diskriminering.
AD fann att det inte visats vägande skäl för förflyttning av arbetstagaren och att kommunen därmed ansågs ha brutit mot kollektivavtalet. När denna slutsats blev klar saknades anledning att pröva om kommunen gjort sig skyldig till diskriminering. AD ansåg dock att det var svårt att komma till någon annan slutsats än att omplaceringen beslutades p g a arbetstagarens medlemskap i Filadelfiaförsamlingen.
AD förpliktade kommunen att utge allmänt skadestånd till arbetstagaren och förbundet. Kommunen fick ersätta Lärarförbundets rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 261.
AD 103/2006 Avskedande av föreningsanställd p g a kritik mot styrelseledamöter
Enskild arbetstagare ./. Korpen Stockholm Motionsidrottsförening
Arbetstagaren var anställd som idrottskonsulent vid föreningens kansli. I september 2003 framkom misstankar om att en annan anställd förskingrat ett större belopp för föreningen. Då oenighet rådde hur förskingringen skulle hanteras, valde arbetstagaren att skicka ut mail till klubbar som var medlemmar i föreningen för att uttrycka kritik mot ordföranden och kassören. Detta ledde till att arbetstagaren blev avstängd från arbetsplatsen och senare även avskedad.
I en tingsrättsdom ansågs det klarlagt att arbetstagaren överträtt sin kritikrätt och att det förelåg grund för avskedande. Arbetstagaren överklagade tingsrättens dom till AD.
Enligt AD rådde det ingen tvivel om att mailen skadat föreningens anseende. AD kom därför till slutsatsen att arbetstagaren grovt hade åsidosatt sina åligganden mot föreningen.
AD fastställde tingsrättens dom och arbetstagaren fick ersätta föreningens rättegångskostnader i AD. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 261.
AD 100/2006 Fråga om uppsägning, förhandlingsskyldighet och föreningsrättskränkning
Göteborgs Lokala Samorganisation av SAC ./. Götebogrs stad
Arbetstagaren hade sedan år 2002 varit anställd som undersjöterska på ett äldreboende. I februari 2005 blev han dock uppsagd p g a personliga skäl.
Samorganisationen väckte talan och begärde att AD skulle ogiltigförklara uppsägningen. I en deldom i juli 2005 förklarade AD att uppsägningen var ogiltig, men Göteborgs stad vägrade att rätta sig efter den domen och valde istället att upplösa anställningsförhållandet med tillämpning av LAS 39 § (arbetstagaren köptes ut).
Efter detta uppstod en tvist om staden gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och om de brutit mot förhandlingsskyldigheten då de inte argumenterat för sin sak vid tre förhandlingstillfällen.
AD avslog samorganisationens talan om föreningsrättskräkning. Dock fick Göteborgs stad utge allmänt skadestånd till arbetstagaren för brott mot LAS 34 § andra stycket samt till samorganisationen för brott mot förhandlingsskyldigheten i MBL. Samorganisationen fick utge jämkad ersättning för stadens rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 261.
AD 99/2006 Uppsägning av arbetstagare som inte omfattas av LAS
Stockholms Lokala Samorganisation av SAC ./. Industri- och Kemigruppen och Södermalms sten AB
Arbetstagaren hade varit anställd hos bolaget sedan september 2003. Särskilt anställningsstöd hade beviljats för anställningen för två år. I februari 2005 blev arbetstagaren uppsagd från anställningen då bolaget ansett att arbetstagarens beteende mot kunder ledde till att bolaget förlorade kunder.
Samorganisationen hävdade att arbetstagaren inte misskött sig och att anledningen till uppsägningen var att bolaget ogillade att arbetstagaren var gravid samt att hon p g a astma hade anmält förhållandena på arbetsplatsen till Arbetsmiljöverket. Samorganisationen begärde allmänt och ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren samt allmänt skadestånd till organisationen för att bolaget inte förhandlat om uppsägningen i enlighet med MBL 13 §.
Bolaget bestred brott mot LAS med hänvisning till att arbetstagaren inte omfattades av LAS. De ansåg inte heller att det fanns någon grund för att bolaget skulle utge skadestånd.
AD fann att det var ostridigt att arbetstagaren inte omfattades av LAS. Dock fastslog man att arbetsgivaren skulle ha påkallat förhandling i frågan. Eftersom det inte hade skett ansågs bolaget ha brutit mot MBL 13 § och var därmed skadeståndsansvarigt gentemot Samorganisationen.
Bolaget förpliktades att utge allmänt skadestånd till Samorganisationen för brott mot MBL 13 §. I övrigt avslogs Samorganisationens talan. Samorganisationen fick utge jämkad ersättning för bolagets rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 261.
AD 97/2006 Diskriminering vid nekad anställning p g a funktionshinder
Malmö Lokala Samorganisation av SAC ./. Svenska kyrkan
En arbetstagare anställd som präst hos Svenska kyrkan har sedan år 1992 lidit av allergi mot i huvudsak födoämnen. Under våren 2004 fördes samtal mellan arbetstagaren och Svenska kyrkan om en anställning som missionär i Brasilien. Svenska kyrkan beslutade dock att arbetstagaren inte kunde komma i fråga för anställning p g a den hälsorisk som hans allergi medförde.
Då arbetstagaren är medlem av samorganisationen väckte organisationen talan i AD och hävdade att arbetstagaren utsatts för diskriminering. Samorganisationen yrkade också allmänt skadestånd till arbetstagaren.
Svenska kyrkan hävdade dels att lagen mot diskriminering p g a funktionshinder inte var tillämplig då det var frågan om ett speciellt anställningsförhållande i Brasilien, dels att arbetstagaren saknat sakliga förutsättningar för arbetet. Hans bristande språkkunskaper ansågs också vara ett problem.
AD ansåg dock att arbetstagaren hade haft sakliga förutsättningar för arbetet och att han befunnit sig i en likartad situation som arbetssökande som inte har den allergi han lider av. AD fann därför att Svenska kyrkan gjort sig skyldig till direkt diskriminering enligt lagen.
AD förpliktade Svenska kyrkan att utge allmänt skadestånd för brott mot bestämmelserna om direkt diskriminering. Svenska kyrkan fick ersätta samorganisationens rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 259.
AD 96/2006 Fråga om diskriminering vid anställning av klientinspektör på ett häkte
SEKO ./. Staten genom Arbetsgivarverket
Arbetstagaren, en kvinna som ursprungligen kommer från Bosnien-Hercegovina, var anställd som vårdare vid Kronobergshäktet i Stockholm. Under våren 2003 sökte hon anställning som klientinspektör på samma häkte. Anställningen tillsattes sedan av en annan manlig sökande.
Förbundet hävdade att arbetsgivaren gjort sig skyldig till både könsdiskriminering och etnisk diskriminering då arbetstagaren inte fick anställningen. Man yrkade därför allmänt skadestånd till arbetstagaren.
Arbetsgivarparterna bestred påståendena om diskriminering och hävdade att den man som senare fick jobbet ansågs bättre lämpad för arbetsuppgifterna.
ADs sammanfattande bedömning visade att de båda sökanden hade tillräckliga kvalifikationer för anställningen i fråga. Dock ansåg man att arbetsgivarparterna lyckats visa att den sökande mannen hade bättre personlig lämplighet. Någon diskriminering hade därför inte förekommit.
AD avslog förbundets talan och förbundet fick ersätta statens rätttegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 258.
AD 94/2006 Interimistisk prövning av stridsåtgärd mot ej avtalsbunden arbetsgivare
HGS Linköping AB ./. Byggnadsarbetareförbundet
Bolaget bedriver verrksamhet i byggbranschen och man uppför bl a småhus. Bolaget har inga anställda som är medlemmar i förbundet. Våren 2006 framförde förbundet ett krav på att bolaget skulle träffa kollektivavtal med förbundet genom att inträda som medlem i Sveriges Byggindustrier eller teckna ett så kallat hängavtal på byggnadsavtalet.
När bolaget motsatte sig detta varslades bolaget om stridsåtgärder i form av bl a en blockad. Bolaget väckte då talan i AD och yrkade att AD skulle förklara förbundets stridsåtgärder olovliga. Man begärde att AD, genom ett så kallat interimistiskt beslut, skulle förklara att förbundet var skyldigt att häva de pågående stridsåtgärderna. Bolaget hävdade också att stridsåtgärderna uteslutande hade ett politiskt syfte.
AD förklarade att rätten till stridsåtgärder är grundlagsskyddad om inte annat följer av lag eller avtal. Man fann också att bolaget inte lyckats visa sannolika skäl för sitt påstående att de vidtagna stridsåtgärderna varit otillåtna. AD avslog bolagets yrkande om interimistiskt förordnande. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 258.
AD 92/2006 Om arbetsbrist utgjort saklig grund för uppsägning
Lärarförbundet ./. Almega Tjänsteföretagen och Butterfly Förskola AB
Arbetstagaren hade varit anställd hos bolaget sedan februari 2004 som barnskötare. I juni 2004 sade bolaget upp arbetstagaren från anställningen p g a arbetsbrist och anställningen upphörde i juli samma år.
Förbundet hävdade att det inte förelegat någon arbetsbrist och yrkade därför allmänt skadestånd för brott mot LAS 7 § och LAS 8 §. Till förbundet yrkades allmänt skadestånd för brott mot MBL 35 § och MBL 11 §. Förbundet påpekade också att arbetstagaren var den enda anställda på förskolan vid uppsägningstillfället och att bolaget tagit hjälp av bemanningsföretag för att klara verksamheten under maj och juni 2004.
Enligt arbetsgivarparterna hade uppsägningen skett p g a att bolaget fattat beslut om neddragning då barnunderlaget minskat markant till hösten 2004. Man gjorde därför en bedömning att att det skulle gå att driva förskolan vidare utan anställd personal.
AD fann att uppsägningen inte var sakligt grundad, alltså ett brott mot LAS 7 §. Man konstaterade också att det var ostridigt att bolaget inte lämnat en så kallad fullföljdshänvisning och att bolaget därför var tvunget att utge allmänt skadestånd till arbetstagaren för brott mot LAS 8 § andra stycket. AD konstaterade att bolaget under lång tid vägrat att betala ut arbetstagarens slutlön och man fastställde därför förbundets yrkade skadeståndsbelopp. AD fann även att bolaget inte tagit initiativ till förhandling med facket och att man därför brutit mot MBL 11 §.
AD förpliktade bolaget att utge allmänt skadestånd till arbetstagaren och till förbundet. Arbetsgivarparterna fick ersätta förbundets rättegångskostnader. Två av ADs sju ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det förelegat saklig grund för uppsägning.
Se referat i nyhetsbladet nr 258.
AD 90/2006 Uppsägning p g a nedsatt arbetsförmåga
IF Metall ./. Teknikarbetsgivarna och Per Thors Rostfria o Mek AB
Arbetstagaren hade varit anställd hos bolaget som svetsare sedan år 1992. I oktober 2002 blev han helt sjukskriven p g a förslitningsskador i axlarna och i mars 2005 sade bolaget upp honom från anställningen med hänvisning till arbetstagarens sjukdom. Då sjukpenningen upphörde i juli samma år anmälde arbetstagaren att han åter stod till förfogande. Bolaget gav honom dock inte tillträde av hälsoskäl.
Förbundet väckte talan och begärde ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd till arbetstagaren. Talan väcktes också av arbetsgivarparterna rörande huruvida arbetstagaren hade rätt till lön efter 1 juli 2005.
Enligt AD fanns det inga hinder för arbetsgivaren att utreda vilken arbetsförmåga som arbetstagaren egentligen hade som svetsare. Det hade varit skäligt att kräva att kräva att bolaget gjort en sådan utredning. Bolaget hade därför inte haft saklig grund för uppsägning.
AD förklarade uppsägningen ogiltig och bolaget förpliktades att utge allmänt skadestånd till arbetstagaren. AD avslog arbetsgivarparternas talan, innebärande att arbetstagaren stått till förfogande för arbete fr o m den 1 juli 2005 och haft rätt till lön. Arbetsgivarparterna fick ersättta förbundets rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 257.
AD 89/2006 Om särskilda kvalifikationskrav vid anställning stått i strid med kollektivavtal
Tjänstemannaförbundet HTF ./. Flygarbetsgivarna och SAS Scandinavian Sverige AB
Hösten 2004 utsåg SAS efter visst rekryteringsförfarande 40 nya A/P (Air Purser). Ett 15-tal HTF-medlemmar (flygvärdinnor /stewards) anmälde sig som sökande och stod på tur enligt en så kallad senioritetslista för nya A/P-tjänster. De fick dock inte anställning med anledning av att SAS fastställt särskilda kvalifikationskrav efter förhandling med den lokala fackliga klubben.
HTF hävdade att SAS brutit mot bestämmelserna i kollektivavtalet om rekrytering efter seioritetslistan. Man ville också att bolaget skulle prövas skyldigt att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till berörda medlemmar och allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott.
SAS menade att bolaget förhandlat med HTF om kvalifikationskraven och att berörda HTF-medlemmar på senioritetslistan inte uppfyllde kvalifikationskraven.
AD fann att SAS inte begått något kollektivavtalsbrott när man inte strikt följde senioritetslistan. Enligt AD fanns det heller ingen anledning att ifrågasätta SAS bedömning av de förbigångna HTF-medlemmarna. AD avslog HTF:s talan och HTF fick utge skälig ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 257.
AD 87/2006 Om kvalitetsingenjör omfattas av tjänstemannaavtal eller arbetaravtal
Sif ./. Föreningen Sveriges Skogsindustrier och Vallviks Bruk AB
Vid Vallviks Bruk genomfördes under 2004 en organisationsförändring vid ett laboratorium. En av laborantbefattning drogs in och det inrättades istället en ny befattning som kvalitetsingenjör.
Då arbetsgivarparterna inte tillämpade Sif:s löneavtal som gäller för kvalitetsingenjörer, väckte Sif tvist och begärde allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott.
Arbetsgivarparterna gjorde i första hand gälllande att det träffats en lokal överenskommelse om att befattningen som kvalitetsingenjör skall regleras av Pappers avtal. I andra hand hävdades det att Sif-avtalen inte var tillämpliga på det aktuella arbetet.
AD fann att arbetsuppgifterna som kvalitetsingenjör utgjorde sådana tjänstemannauppgifter som faller under tillämpningsområdet för Sif:s avtal. Alltså hade bolaget åsidosatt sina skyldigheter enligt Sif:avtalen och var skyldigt att utge skadestånd till Sif.
Bolaget förpliktades att utge allmänt skadestånd till Sif och arbetsgivarparterna fick ersätta Sif:s rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 257.
AD 85/2006 Ogiltigförklaring av avskedande
Svenska Polisförbundet ./. Staten genom Rikspolisstyrelsen
En arbetstagare avskedades från sin tillsvidareanställning som polisinspektör vid Polismyndigheten i Värmland i juli 2005. Arbetstagaren förlorade också sin anställning som konstitutorial vid samma myndighet. Grunden för avskedandet var att arbetstagaren gjort sig skyldig till och dömts för grov kvinnofridskränkning.
Staten ansåg att den brottslighet som arbetstagaren dömts för var av sådan allvarlig art att förutsättningarna för avskedande varit uppfyllda. Förbundet hävdade däremot att avskedandet dels skett utan att saklig grund för uppsägning förelegat, dels att arbetstagaren inte gjort sig skyldig till den brottslighet han dömts för.
När det gäller domen i hovrätten fann AD ingen anledning att ifrågasätta deras bedömning. Eftersom att brottsligheten ansågs så allvarlig kom AD fram till att arbetstagaren var olämplig som polisassistent och att det förelegat grund för avskedande.
Förbundets talan avslogs och förbundet fick ersätta arbetsgivarparterna för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 257.
AD 84/2006 Skadestånd p g a kollektivavtalsbrott
Svenska Byggnadsarbetareförbundet ./. Sveriges Byggindustrier och NCC Construction Sverige AB
I april 2002 blev samtliga arbetstagare inom NCC:s verksamhet NCC Byggservice Norra Halland uppsagda p g a arbetsbrist. Tvistefrågan är om det av kollektivavtalet följer att NCC vid uppsägningarna skulle ha tillämpat en gemensam turordning för turordningsområdena NCC Byggservice Norra Halland och NCC Hus Region Syd och inte en turordningslista för enbart området NCC Byggservice Norra Halland. Förbundet hävdade att NCC tillämpade de avtalade turordningsreglerna på ett felaktigt sätt.
När det gäller de två arbetstagarna som målet handlar om är det ostridigt att de inte skulle ha blivit uppsagda om en gemensam turordningslista hade tillämpats. AD hade att ta ställning till om arbetsgivaren gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott då dessa två sades upp.
AD kom fram tilll att NCC enligt kollektivavtalet haft rätt att tillämpa en turordningslista för turordningsområdet NCC Byggservice Norra Halland och att uppsägningarna därför inte bryter mot kollektivavtalet när det gäller turordningen.
Förbundets talan avslogs. Förbundet fick ersätta arbetsgivarparterna för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 257.
AD 83/2006 Ogiltigförklaring av uppsägning m m
Svenska Kommunalarbetareförbundet ./. Föreningen Vårdföretagarna och Falck Ambulans AB
Den aktuella arbetstagaren hade arbetat som ambulanssjukvårdare sedan 1981. Under åren 1993-1996 var hon anställd hos bolaget och i januari 2000 återanställdes arbetstagaren då bolaget på nytt fick entreprenad för ambulansverksamheten inom det aktuella området. Från juli 2003 var arbetstagaren sjukskriven på heltid och i maj 2005 sade bolaget upp arbetstagaren av personliga skäl.
Tvisten i målet gällde huvudsakligen om uppsägningen varit sakligt grundad. Förbundet hävdade att bolaget, om de genomfört en mindre omorganisation, hade kunnat finna andra arbetsuppgifter till arbetstagaren. Arbetsgivarparterna ansåg dock inte att arbetstagaren kunde genomföra de viktigaste arbetsuppgifterna i en anställning som ambulanssjukvårdare då alla arbetsuppgifter, förutom chefsuppgifter, delvis kräver obekväma arbetsställningar.
AD kom till slutsatsen att bolaget haft fog för sitt ställningstagande att arbetstagaren inte kunnat utföra det arbete som krävdes och att de inte kunnat erbjuda några andra arbetsuppgifter. Saklig grund för uppsägning har därför förelegat.
Förbundets talan avslogs och förbundet fick ersätta arbetsgivarparterna för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 256.
AD 82/2006 Avbrytande av tidsbegränsad anställning
Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund ./. Föreningen Vårdföretagarna, Kortedala Rehab Center HB, samt två enskilda arbetsgivare
En arbetstagare anställdes hos bolaget som sjukgymnast i januari 2004. Anställningen var en överenskommen visstidsanställning som skulle sträcka sig till december 2004. I april samma år meddelades arbetstagaren dock om att anställningen skulle upphöra om en månad.
Tvisten i målet gällde om bolaget haft rätt att i förtid avsluta arbetstagarens visstidsanställning hos bolaget med stöd av en mellan parterna gällande kollektivavtalsbestämmelse om upphörande i förtid av anställningar för viss tid (§ 4 Mom 4).
Förbundet ansåg att det krävdes saklig grund för uppsägning för att kunna avsluta den visstidsanställning som det handlade om. Arbetsgivarsidan bestridde förbundets talan och hävdade att det inte krävdes saklig grund för att avsluta den aktuella visstidsanställningen då den enligt kollektivavtalsbestämmelsen kunde avbrytas på samma sätt som vid en provanställning.
AD fann slutligen att bolaget haft rätt att avbryta arbetstagarens överenskomna visstidsanställning i förtid med hänvisning till bestämmelsen i kollektivavtalets § 4 Mom 4. AD tog i sin bedömning hjälp av målet AD 6/2000.
AD avslog förbundets talan och dessa fick ersätta arbetsgivarparterna för dess rättegångskostnader. Två av ADs sju ledamöter var skiljaktiga.
Se referat i nyhetsbladet nr 256.
AD 79/2006 Könsdiskriminering m m
JämO ./. Erlandsons brygga
Arbetstagaren anställdes hos bolaget i augusti 2004 och provanställningen övergick den 1 mars 2005 till en tillsvidareanställning. Den 7 mars samma år berättade arbetstagaren att hon var gravid. Den 22 mars återkom hon efter en kortare sjukskrivning och förklarade att hon fortsätttningsvis skulle vara sjuksriven med 25 procent. Samma dag kallades hon till ett möte med två ställföreträdare där viss kritik framfördes. Mötet avslutades med att arbetstagaren lämnade arbetsplatsen. Ord står mot ord vad som föranledde hennes handlande.
Tvisten i målet gällde i huvudsak om arbetstagaren blivit avskedad av bolaget eller om hon provocerats att säga upp sig. JämO ansåg att bolaget avskedat arbetstagaren p g a hon var gravid och att bolaget därmed gjort sig skyldigt till könsdiskriminering eller i vart fall brutit mot anställningsskyddslagen.
Enligt AD fanns det ingen anledning att betrakta arbetstagarens uppgifter som mer trovärdiga än arbetsgivarnas. Det betydde också att JämO inte lyckades visa att bolaget avsiktligt avskedat arbetstagaren.
AD fann sammanfattningsvis att bolaget inte handlat på ett sådant sätt att det kan hållas ansvarigt för att arbetstagarens anställning upphört. AD avslog JämOs talan. JämO fick ersätta bolaget för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 256.
AD 78/2006 Fråga om talan preskriberats
Kyrkans Akademikerförbund ./. Svenska kyrkan
En medlem i förbundet sades i april 2005 upp från sin anställning i Svenska kyrkan. Rent formellt var arbetstagaren anställd av Svenska kyrkan på nationell nivå. Uppsägningen ledde till tvist mellan parterna där förbundet väckte talan mot Svenska kyrkan.
Tvisten i mellandomsfrågan gällde om förbundets talan i målet var preskriberad på grund av att förbundet väckte talan först efter genomförda centrala förhandlingar och inte direkt efter genomförd lokal tvisteförhandling. AD hade också att ta ställning till om svenska kyrkan på nationell nivå, var bundna av det kommunala huvudavtalet – KHA och dess förhandlingsordning med krav på både lokal och central tvisteförhandling.
ADs tolkning av en protokollsanteckning gällande KHA, gjorde att man kom till slutsatsen att KHA skall tillämpas även för Svenska kyrkan på nationell nivå. Då denna förhandlingsordning gäller blev parterna ense om att förbundets talan inte var preskriberad.
AD förklarade i domslutet att förbundet inte förlorat rätten till talan på grund av preskription. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 256.
AD 77/2006 Avskedande av integrationshandläggare dömd för grov kvinnofridskränkning m m
Fackförbundet SKTF ./. Solna stad
Arbetstagaren hade i drygt 20 års tid varit anställd hos kommunen. Från år 2000 och framåt hade han en tjänst som integrationshandläggare. Arbetstagaren hade dömts för bland annat flera fall av grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak till fängelse i ett år och tre månader. Kommunen ansåg att brotten skadade kommunens förtroende för arbetstagaren och beslutade om avskedande.
Förbundet hävdade att avskedandet skulle förklaras ogiltigt eftersom arbetstagaren skött sitt arbete utan anmärkning. Förbundet yrkade allmänt skadestånd till arbetstagaren.
AD kom till slutsatsen att det inte förelegat laga grund för avskedande, men att det förelegat saklig grund för uppsägning. Solna stad fick utge allmänt skadestånd till arbetstagaren för olaga avskedande. I övrigt avslogs förbundets talan och vardera parten fick stå för sin rättegångskostnad. Tre av ADs sju ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det förelegat laga grund för avskadende.
Se referat i nyhetsbladet nr 255.
AD 76/2006 Fråga om tillämpligt kollektivavtal
Skogs- och Lantbrukstjänstamannaförbundet (förbundet) ./. Skogs- och Lantarbetsgivareförundet (SLA) och Älmhults Golfklubb
Mellan SLA och Kommunal gäller kollektivavtal avseende anställda vid golfklubbar, men även mellan SLA och Ledarna gäller ett kollektivavtal för vissa kategorier av tjänstemän. Golfklubben är genom sitt medlemskap i SLA bunden av dessa kollektivavtal.
Förbundet yrkade att AD ska fastställa att kollektivavatalet mellan SLA och Ledarna ska gälla i stället för arbetstagarens angivna kollektivavtal mellan SLA och Svenska Lantarbetareförbundet, numera Kommunal.
Arbetsdomstolen konstaterade att Golfklubben och arbetstagaren uttryckligen avtalat om att kommunals avtal skulle gälla för arbetstagarens anställning. AD ansåg dessutom att Ledaravtalet inte var aktuellt ens om han skulle vara sysselsatt i arbete som omfattas av Ledaravtalet.
AD avslog förbundets talan och förbundet fick ersätta arbetsgivarnas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 255.
AD 73/2006 Ogiltigförklaring av uppsägning mm
Officersförbundet ./. Staten genom Försvarsmakten
En överste inom Försvarsmakten blev uppsagd från sin anställning som yrkesofficer i juni 2005. Grunden för uppsägningen var att arbetstagaren uppträtt på ett oacceptabelt sätt mot ett antal värnpliktiga kadetter på en kadettbal tidigare under året. Han hade bland annat, på ett hårdhänt och kränkande sätt, dragit av delar av kadetternas uniformer i danslokalen.
Förbundet hävdade att saklig grund för uppsägning inte förelegat eftersom man inte ansåg att agerandet var oacceptabelt. I vart fall hade staten inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.
Arbetsdomstolen fann i en samlad bedömning att det fanns skäl att skilja arbetstagaren från hans anställning. Dels för att arbetstagaren haft en utpräglad förtroendeställning och dels för att det kränkande uppträdandet i sig varit av sådan allvarlig karaktär. Man fann också att det förelåg särskilda skäl att avstänga arbetstagaren från arbete under uppsägningstiden.
AD avslog förbundets talan och förbundet förpliktades att ersätta staten genom Försvarsmakten för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 255.
AD 72/2006 Skadestånd på grund av kollektivavtalsbrott
Svenska Kommunalarbetareförbundet ./. Österåkers kommun
I juni 2003 förflyttades en arbetstagare från sin placering som måltidsbiträde vid måltidsenheten på Röllingby gymnasium till en placering vid motsvarande enhet på Åkerstorpsskolan. Tvisten i målet gäller om arbetstagaren förflyttats mot sin vilja och om kommunen haft vägande skäl för åtgärden.
Förbundet hävdade att kommunen brutit mot kollektivavtalet och har väckt talan mot kommunen och yrkat att AD skall förplikta kommunen att utge allmänt skadestånd dels till förbundet och dels till arbetstagaren. Kommunen har bestritt käromålet.
Arbetsdomstolen fann sammanfattningsvis att kommunen inte brutit mot kollektivavtalet och att kommunen därför inte är skadeståndsskyldig gentemot förbundet och arbetstagaren.
AD avslog förbundets talan och förbundet fick ersätta kommunen för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 255.
AD 69/2006 Ogiltigförklaring av uppsägningar mm
Fackförbundet ST ./. Staten genom Försäkringskassan
I december 2004 blev tre arbetstagare uppsagda från sina anställningar hos försäkringskassan. Två arbetstagare från dåvarande Västra Götelands allmänna försäkringskassa och en från dåvarande Jönköpings allmänna försäkringskassa. Som skäl för uppsägningarna har Försäkringskassan åberopat att arbetstagarna, trots att de känt till att det varit otillåtet, har sökt information och gjort inmatningar i Försäkringskassans datasystem.
Den huvudsakliga tvisten i målet gäller frågan om det legat saklig grund för uppsägningarna. Förbundet har vitsordat att arbetstagarna utnyttjat datasystemet på ett otillåtet sätt, men bestritt att det förelegat saklig grund för uppsägning. Förbundet väckte talan vid AD och yrkade att domstolen skulle förklara uppsägningarna ogiltiga samt förplikta staten genom Försäkringskassan att till arbetstagarna utge allmänt skadestånd för brott mot 7 § anställningsskyddslagen och 34 § andra stycket samma lag.
AD fann att de otillåtna slagningarna i datasystemet inte kan förklaras på något annat sättt än att de tre arbetstagarna brustit i respekt för gällande regler. AD ansåg därför att det förelegat saklig grund för uppsägning i alla tre fallen.
Förbundets yrkanden avslogs och förbundet förpliktades att ersätta Försäkringskassan för rättegångskostnaderna. En av ADs fem ledamöter var skiljaktig.
Se referat i nyhetsbladet nr 255.
AD 68/2006 Fingerad arbetsbrist alternativt turordningsbrott vid uppsägning
IF Metall ./. AB Transema Finmekaniska Verkstad
En arbetstagare blev uppsagd från sin anställning som montör i bolaget i mars 2005 med hänvisning till arbetsbrist.
Förbundet hävdade i första hand att uppsägningen inte berott på arbetsbrist utan skett p g a personliga skäl. I andra hand hävdades det att uppsägningen i vart fall skett i strid med gällande turordningsregler.
Bolaget ansåg att arbetstagaren hade bristande förmåga att lära sig nya arbetsuppgifter och att det därför inte varit skäligt att försöka omplacera arbetstagaren när det uppstod arbetsbrist i hans eget arbete. Vidare begärde bolaget att IF Metalls talan skulle avvisas när det gällde påstått brott mot LAS 7 §, eftersom den frågan inte behandlats vid tvisteförhandlingar mellan parterna.
ADs slutsats blev att uppsägningen skett p g a arbetsbrist och att bolaget inte gjort sig skyldigt till brott mot LAS 7 §. Däremot kom man fram till att bolaget brutit mot turordningsreglerna i LAS. Bolaget dömdes därför att till arbetstagaren utge allmänt skadestånd samt ekonomiskt skadestånd för mistad lön och semesterersättning. Bolaget fick ersätta förbundets rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 254.
AD 67/2006 Sänkt traktamente vid långtidsförrättning enligt VVS-installationsavtalet
VVS-Installatörerna och NVS Installation AB ./. Svenska Byggnadsarbetareförbundet
Två montörer anställda hos bolaget hade under tiden 11 juli - 7 november 2004 arbetat på en arbetsplats belägen mer än 70 km från bostaden. De hade fått traktamente enligt avtalet med 300 kr per dygn, en summa som efter tre månader sänktes med hänvisning till skattelagstiftningens regler om avdragsgilla traktamentsbelopp.
Förbundet hävdade att sänkningen av traktamentsbeloppet utgjorde ett brott mot installationsavtalet. Förbundet yrkade därför resterande traktamentsbelopp till arbetstagarna samt skadestånd till arbetstagarna och förbundet.
Med hjälp av "protokollsanteckning 31" från skattereformen 1991, där det stod att det inte skulle ske någon minskning av traktamente beroende på längden av förrättningen, avslog AD arbetsgivarparternas talan. De två arbetstagarna fick ersättning för resterande traktamente och bolaget förpliktades utge allmänt skadestånd till arbetstagarna och förbundet. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 254.
AD 65/2006 Undantag för arbetsplatsanmälan enligt anläggningsavtalet
Svenska Byggnadsarbetareförbundet ./. Sveriges Byggindustrier och Peab Sverige Aktiebolag (mål A 206/04) samt Sveriges Byggindustrier och NCC Construction Sverige Aktiebolag (mål A 207/04)
Peab utförde i augusti 2003 markarbete på en arbetsplats i Umeå och NCC utförde under perioden juni 2003 till augusti 2004 markarbete på en arbetsplats i Storuman. Båda arbetena omfattade lite drygt 200 timmar. Tvist har uppkommit mellan parterna om Peab och NCC gjort sig skyldiga till kollektivavtalsbrott genom att inte anmäla respektive arbetsplats. AD hade att ta ställning till om någon av eller båda av arbetsplatserna omfattas av undantaget från skyldighet att göra arbetsplatsanmälan.
AD ansåg till att börja med att det var det beräknade antalet arbetstimmar som skulle utgöra underlag vid bedömningen. Man ansåg sedan att de båda arbetsplatserna fallit in under det undantag från skyldigheten att anmäla en ny arbetsplats aom regleras i 1966 års protokollsanteckning. Då Peab och NCC inte brutitt mot regleringen om arbetsplatsanmälan i anläggningsavtalet, avslogs därför förbundets talan.
Eftersom AD ansåg att förbundet haft skälig anledning att få tvisten prövad, beslutade man att vardera part skulle stå för sina rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 254.
AD 63/2006 Avskedande p g a misskötsamhet, ordervägran, hot m m
Svenska Kommunalarbetareförbundet ./. Lunds kommun
I september 2004 hade arbetstagaren blivit avskedad från sin anställning som vaktmästare på ett sjukhem. Enligt kommunen hade arbetstagaren gjort sig skyldig till b la grov misskötsamhet, oaktsamhet och hot mot hans närmaste chef. Kommunen beskrev skriftligen till arbetstagaren ett antal händelser som var skälen för avskedandet.
Förbundet hävdade att det inte förelegat vare sig laglig grund för uppsägning eller saklig grund för uppsägning. Man ansåg också att kommunen inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet.
AD konstaterade att flera av de händelser som inträffat, hade sin grund i samarbetssvårigheter mellan arbetstagaren och hans närmaste chef. Då kommunen inte ansågs ha försökt undersöka möjligheterna att omplacera arbetstagaren, drog AD slutsatsen att det inte funnits saklig grund för uppsägning.
AD förklarade avskedandet ogiltigt och kommunen fick till arbetstagaren utge allmänt skadestånd samt ersättning för mistad lön och semesterersättning. Kommunen fick också ersätta förbundets rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 253.
AD 60/2006 Skadestånd på grund av etnisk diskriminering
Svenska Kommunalarbetareförbundet ./. Region Skåne
Region Skåne utannonserade i augusti 2003 tre lediga anställningar som bilförare/vaktmästare vid Universitetssjukhuset i Lund. Tvist har uppkommit om Region Skåne gjort sig skyldig till etnisk diskriminering då den aktuella arbetssökanden, med utländsk härkomst, inte kallades till anställningsintervju. Mellan Region Skåne och förbundet gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal.
Förbundet väckte talan vid Arbetsdomstolen och yrkade att AD skulle förplikta Region Skåne att till den arbetssökande utge allmänt skadestånd. Region Skåne bestred käromålet.
I en samlad slutsats kom AD fram till att Region Skåne inte gjort sig skyldiga till etnisk diskriminering. Visserligen hade den arbetssökande likvärdiga meriter som några andra som kallades till intervju, men det fanns andra mindre omständigheter som avgjorde valet.
Förbundets talan avslogs och förbundet fick ersätta Region Skåne för dess rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 253.
AD 59/2006 Skadestånd på grund av kollektivavtalsbrott
Svenska Elektrikerförbundet ./. Elektriska Installationsorganisationen EIO och Elbyrån Bertgren & Co AB
Bolaget bedriver verksamhet med elektriska installationer i Haparanda och med en filial i Luleå. De två montörer som domen behandlar är medlemmar i förbundet och anställda i bolaget. Mellan parterna har uppkommit tvist om tillämpningen av installationsavtalets traktamentsregler med avseende på de båda montörernas arbete i Luleå. Tvisten gäller frågan om bolaget har åsidosatt sin skyldighet att tillhandahålla dem fritt logi av tillfredställande beskaffenhet. Parterna har förhandlat både lokalt och centralt utan att kunna enas.
Förbundet väckte talan vid AD och yrkade att domstolen skulle utge allmänt skadestånd och skadestånd för kollektivavtalsbrott till de båda arbetstagarna samt skadestånd till förbundet för kollaktivavtalsbrott. Arbetsgivarparterna bestred samtliga yrkanden.
AD kom fram till slutsatsen att det av bolaget anvisade boendet uppfyllde det krav på standard som ligger i uttrycket logi av tillfredställande beskaffenhet. Förbundets talan avslogs och arbetsgivarparterna blev berättigade till ersättning för sina rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 253.
AD 58/2006 Interimistisk prövning av stridsåtgärdens tillåtlighet
Snille Bemanning AB ./. Solna Lokala Samorganisation av SAC
Bolaget och samorganisationen är inte bundna av kollektivavtal i förhållande till varandra. Den 1 mars 2006 genomförde parterna en förhandling vid vilken samorganisationen gjorde gällande att bolaget brutit mot anställningsskyddslagens regler i samband med att en arbetstagare lämnade sin anställning. Den 7 mars 2006 utfärdade samorganisationen ett varsel om stridsåtgärd i form av en nyanställningsblockad mot bolaget. Man hävdade bland annat att bolagets kombinerade anställningsformer skapar otrygghet för den enskilde arbetstagaren. Blockaden trädde i kraft 13 mars 2006.
Bolaget har gjort gällande att samorganisationen tillgripit stridsåtgärder för att i en rättstvist mellan parterna förmå bolaget att bland annat betala ett skadestånd som det inte är skyldigt att utge. Enligt bolaget är stridsåtgärden olovlig eftersom den strider mot en allmän rättsgrundsats om fredsplikt i rättstvister.
AD kommer fram till att stridsåtgärden får anses ha flera syften, bland annat att hävda organisationens ståndpunkt i en rättstvist som rör påstådda kränkningar av en medlems anställningsskydd. Ett annat syfte är att samorganisationen vill protestera mot det sätt på vilket bolaget kombinerar olika anställningsformer.
AD fastställer att det enligt 2 kap. 17 § regeringsformen inte finns något utrymme för domstolen att förordna om förbud mot stridsåtgärden. Bolagets yrkande om interimistiskt förordnande ska därför avslås.
Se referat i nyhetsbladet nr 252.
AD 57/2006 Uppsägning efter längre tids sjukskrivning
SEKO – Facket för Service och Kommunikation ./. Almega Tjänsteförbunden
Arbetstagaren sjukskrevs på heltid i maj 2003 och har därefter inte kunnat arbeta p g a värk i nacke och höger axel och arm. I april 2005 blev arbetstagaren uppsagd från sin anställning hos Posten i Malmö. Tvist har uppstått i fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning och om arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet beträffande rehabilitering.
Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska ogiltigförklara uppsägningen av arbetstagaren samt förlikta bolaget att till arbetstagaren, för brott mot 7 § anställningsskyddslagen, utge allmänt skadestånd. Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena.
AD har kommit fram till att Posten haft fog för sin bedömning att arbetstagaren, på grund av sjukdom, har en varaktig nedsättning av arbetsförmåga avseende de arbetsuppgifter som bolaget kunnat erbjuda honom. Bolaget har också fullgjort sin rehabiliterings- och omplaceringsskyldighet. AD har därför funnit att uppsägningen av arbetstagaren varit sakligt grundad.
AD avslår förbundets talan och förpliktar förbundet att utge ersättning för arbetsgivarsidans rättegångskostnad.
Se referat i nyhetsbladet nr 252.
AD 54/2006 Uppsägning p g a sexuella trakasserier
Enskild arbetstagare ./. Skånemejerier ekonomisk förening
Arbetstagaren blev uppsagd från sin tjänst på Skånemejerier efter påståenden att denne utsatt en annan anställd för upprepade sexuella trakasserier. Tvisten i målet gäller främst frågan om avskedandet varit lagligen grundat då ord står mot ord.
Arbetstagaren har i tingsrätten yrkat att de ogiltigförklarar avskedandet samt förpliktar bolaget att utge allmänt skadestånd. Bolaget bestred yrkandena. Tingsrätten förklarade bolagets avskedande som ogiltigt och förpliktar bolaget att b l a utge allmänt skadestånd.
Arbetstagaren yrkade sedan att AD, med ändring av tingsrättens dom, ska bifalla den av honom vid tingsrätten förda talan i dess helhet. Bolaget yrkade att AD, med ändring av tingsrättens dom, ska lämna arbetstagarens förda talan utan bifall samt förplikta honom att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten.
AD fann att arbetstagaren genom sitt beteende, grovt har åsidosatt vad som ålegat honom som anställd. Bolaget har därför haft rätt att avskeda honom. Tingsrättens dom i denna del ändras alltså så att arbetstagarens yrkanden om ogiltigförklaring av avskedantet och skadestånd avslås. AD förpliktar även arbetstagaren att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader i både tingsrätten och Arbetsdomstolen.
Se referat i nyhetsbladet nr 252.
AD 49/2006 Skadeståndsskyldighet för arbetstagare som bedrivit konkurrerande verksamhet
Enskild arbetstagare ./. Lernia Bemanning AB
Arbetstagaren hade under perioden juli 2002 till juli 2003 varit anställd som platschef vid Lernias kontor i Kalmar. I maj 2003 bildades ett konkurrerande bemanningsföretag, Monera, där arbetstagaren var styrelsesuppleant. När sedan samarbetet mellan Lernia och AMB, en av deras största kunder, upphörde i augusti 2003 uppgav personal som varit uthyrda till AMB att arbetstagaren erbjöd dem att gå över till anställning hos Monera. Därefter blev arbetstagaren uppsagd från sin anställning hos Lernia.
Lernia väckte talan mot arbetstagaren i tingsrätten och hävdade att arbetstagaren b l a röjt företagshemligheter och uppträtt illojalt mot Lernia. Arbetstagaren hävdade att Moneras samarbete med AMB hade inletts efter det att anställningen hos Lernia hade upphört. Tingsrätten förpliktade arbetstagaren att till Lernia utge skadestånd för ekonomisk och ideell skada. Arbetstagaren överklagade då till AD.
AD fann det utrett att arbetstagaren försökt förmå anställda hos Lernia att söka anställning hos Monera. Det stod också klart att hans syfte varit att ta över AMB som kund. En förmildrande omständighet var att AMBs VD uppgett att samarbetet med Lernia skulle ha avbrutits i vilket fall p g a missnöje med Lernia.
AD ändrade tingsrättens dom så att arbetstagaren förpliktades att utge allmänt skadestånd. Arbetstagaren fick ersätta del av Lernias rättegångskostnader i tingsrätten. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 251.
AD 47/2006 Rättegångshinder p g a statsimmunitet
Marockanska staten genom marockanska ambassaden i Sverige ./. Enskild arbetstagare
Arbetstagaren hade varit anställd som chaufför vid Marockos ambassad i Stockholm. Då han miste sitt arbete väckte han talan i tingsrätten och yrkade allmänt och ekonomiskt skadestånd för att han blivit avskedad, alternativt uppsagd, utan laga grund. Ambassaden hade i svaromål till tingsrätten bestritt käromålet och yrkat att det skulle avvisas p g a statsimmunitet.
Tingsrätten fann vid en helhetsbedömning att marockanska staten inte skulle ha rätt att underlåta att svara vid svensk domstol p g a immunitet. Marockanska staten överklagade då tingsrättens beslut till AD.
AD fann att omständigheterna var sådana att beslutet om uppsägningen – trots att han har dubbelt medborgarskap och även är bosatt i Sverige – fick anses omfattas av av statsimmuniteten.
AD ändrade tingsrättens beslut och avvisade arbetstagarens talan. Arbetstagaren fick ersätta marockanska staten för dess rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 251.
AD 44/2006 Fråga om en arbetstagare själv sagt upp sig från anställningen
Bröderna Brandt Personbilar AB ./. Enskild arbetstagare
Sommaren 2003 uppstod oenighet mellan arbetstagaren och bolaget huruvida arbetstagarens anställning hade upphört på dennes egen begäran. Bakgrunden var att arbetstagaren under våren meddelat att han övervägde att skaffa ett annat arbete. Då arbetstagaren fick ett jobb i Norge i mitten av juni samma år, ansåg bolaget att anställningen upphört till följ av egen uppsägning. Arbetstagaren återvände dock till bolaget och hävdade att han inte sagt upp sig själv.
Arbetstagaren väckte talan i tingsrätten och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att hans anställning hos bolaget består. När tingsrätten fastställde att anställningen alltjämt bestod överklagade bolaget domen till AD.
AD fann att bolaget haft fog för sin uppfattning att arbetstagaren sagt upp sig själv samt att arbetstagaren haft grundad anledning att inse detta.
AD ändrade tingsrättens dom och arbetstagarens talan avslogs. Arbetstagaren fick ersättta bolagets rättegångskostnader i tingsrätten. Tre av ADs sju ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det inte var visat att arbetstagaren sagt upp sin anställning.
Se referat i nyhetsbladet nr 251.
AD 43/2006 Ifrågasatt facklig vetorätt med stöd av MBL 39 §
Föreningen Sveriges Skogsindustrier och Bäckhammars Bruk AB ./. Svenska Pappersindustriarbetareförbundet (Pappers)
Hösten 2004 beslutades att verksamheten vid Bäckhammars Bruk delvis skulle överlåtas till en entreprenör som senare övertog en maskinpark och även 10 anställda vid bruket.
Pappers angav vetoförklaring mot den tilltänkta entreprenaden med stöd av MBL 39 § och med hänvisning till att entreprenaden stred mot kollektivavtalet då en entreprenörsbilaga b l a anger att stadigvarande drift- och underhållsavdelningar inte skall besättas av entreprenadfirmor.
Skogsindustrierna väckte talan och begärde att vetoförklaringen skulle förklaras sakna verkan och att Pappers skulle utge allmänt skadestånd med 100 000 kr. Pappers lämnade in en genstämning och yrkade att bolaget skulle utge allmänt skadestånd med 300 000 kr för kollektivavtalsbrott.
AD fann att bolaget inte gjort sig skyldigt till något brott mot kollektivavtalet och att förbundet inte haft rätt att utöva fackligt veto p g a åsidosättande av kollektivavtal. Båda parternas skadeståndsansvar avslogs. Pappers fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 250.
AD 42/2006 Om milt våld mot arbetstagare kan jämställas med avskedande
Skogs- och Träfacket ./. Föreningen Sveriges Skogsindustrier och Foldy Pac Nordic AB
I augusti 2004 frånträdde arbetstagaren sin anställning efter en kontrovers med bolagets VD. Det rådde delade meningar om vad som skedde under denna dispyt men enligt arbetstagaren tvingade VDn honom att ta upp händerna ur byxfickorna och därefter ska VDn ha ledsagat honom ut från fabriken. Arbetstagaren gick sedan hem för att han mådde dåligt och några dagar senare blev han sjukskriven av läkare. Tvist uppkom i frågan huruvida arbetstagaren själv slutat sin anställning eller om han avskedats eller alternativt frånträtt anställningen p g a bolagets agerande.
Förbundet yrkade allmänt skadestånd till arbetstagaren för brott mot LAS samt ekonomiskt skadestånd för mistad lön. Förbundets tvisteframställan rörande avskedande kom som en överaskning för bolaget då de efter händelsen betraktat arbetstagaren som fortsatt anställd.
AD kom till slutsatsen att arbetsgivaren agerat otillbörligt i strid med god sed på arbetsmarknaden och att arbetstagarens frånträdande från sin anställning kunde jämställas med ett avskedande utan giltig grund.
Arbetstagaren fick allmänt skadestånd för olaga avskedande och brott mot semesterlagen. Arbetsgivarparterna fick ersätta förbundets rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 250.
AD 41/2006 Inget skadestånd för "felaktigt" fackligt tolkningsföreträde eller för arbetsgivarens genombrott av detta
Elektriska Installationsorganisationen (EIO) och Dalarnas Elektriska AB ./. Svenska Elektrikerförbundet (SEF) och SEFs avd 21 Borlänge
I april 2003 fick Dalarnas Elektriska AB (bolaget) en beställning på ett installationsarbete från Kvarnsvedens Pappersbruk. Arbetet skulle delvis genomföras på tid som innebar övertidsarbete. Fyra montörer godtog först arbetet men meddelade senare att de inte ville arbeta övertid. När bolaget beordrade montörerna till övertidsarbete gjorde SEF avd 21 framställan om fackligt tolkningsföreträde i arbetsskyldighetstvist enligt MBL 34 § och hävdade att övertidsarbetet skulle strida mot arbetstidslagen.
EIO väckte talan i AD och begärde förklaring att montörerna var skyldiga att utföra aktuellt övertidsarbete och yrkade allmänt skadestånd med 50 000 kr för att SEF avd 21 gjort sig skyldig till oriktigt utövande av fackligt tolkningsföreträde i strid med MBL 34 §.
I sitt genkäromål yrkade SEF allmänt skadestånd med 50 000 kr för att bolaget i strid med bestämmelserna i MBL 34 § genombrutit det fackliga tolkningsföreträdet.
AD fann att EIOs begäran endast handlade om ett händelseförlopp som inte längre var aktuellt och inte på den generella innebörden av installationsavtalet. AD ansåg vidare att SEF-avdelningens tolkning av arbetsskyldigheten visserligen var felaktig men att en arbetstagarorganisation kan ha fel i sin avtalstolkning, men inte sakna fog för sin uppfattning.
AD avslog båda parternas talan i alla delar. Vardera partsidan fick stå för sina rättegångskostnader. Enhällig dom.
Se referat i nyhetsbladet nr 250.
AD 34/2006 Tvist om brott mot ackord genom anlitande av underentreprenörer
Svenska Byggnadsarbetareförbundet (SBAF) ./. Sveriges Byggindustrier (BI) och Wäst-Bygg AB
I augusti 2002 hade bolaget och SBAF i enlighet med byggnadsavtalet träffat en ackordsöverenskommelse avseende ny- och tillbyggnad av en ishall i Borås. Under det pågående byggprojektet anlitades underentreprenörer för att utföra arbeten som till viss del omfattades av ackordsöverenskommelsen.
SBAF hävdade att bolaget gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott och yrkade på allmänt skadestånd till förbundet. Arbetsgivarparterna hävdade dock att en ackordsöverenskommelse inte utgör någon begränsning av arbetsgivarens rätt att anlita underentreprenörer för arbetsuppgifter som ingår i ackordsöverenskommelsen.
AD fann bland annat att SBAF inte kunnat visa att det skett någon anmärkningsvärd minskning av ackordsförtjänsten som gick att hänföra till underentreprenörer. AD kunde heller inte finna någon bestämmelse i ackordsöverenskommelsen som innebar hinder för arbetsgivaren att anlita underentreprenörer. Slutsatsen blev därför att ackordsöverenskommelsen inte kunde förstås så att den grundade en skyldighet för arbetsgivaren att inte anlita underentreprenörer.
AD avslog SBAFs talan och SBAF fick ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 249.
AD 29/2006 Preskriberad talan om brott mot kollektivavtal
Sveriges Psykologförbund ./. Landstinget Halland
Mellan landstinget och förbundet gäller kollektivavtal, bland annat ett samverkansavtal. Vid BUP i Kungsbacka ändrades under försommaren 2003 förfarandet för intagning av nya patienter. Tvisten gällde om landstinget underlåtit att samverka om det förändrade intagningsförfarandet, om att engagera en konsult och om utformningen av konsultens uppdrag.
Landstinget hävdade att förbundets talan var preskriberad. Enligt kollektivavtalet ska talan väckas inom 4 månader efter avslutad central förhandling. De sista förhandlingskontakterna togs 6 maj, medan det avslutande protokollet var färdigjusterat först den 6 juli. Talan väcktes den 2 november. Förbundet hävdade också att brott mot 38 § MBL begåtts, men landstinget menade att denna fråga inte hade varit föremål för förhandling och alltså inte kunde tas upp i AD.
AD ansåg att den centrala förhandlingen var avslutad då de sista förhandlingskontakterna togs och att förbundets talan därför var preskriberad. AD avvisade talan om brott mot 38 § MBL då den inte varit upp till förhandling mellan parterna. Förbundet fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 249.
AD 25/2006 Preskription efter konkludent förlängning av preskriptionsfrist
Karlskoga Lokala Samorganisation ./. Industri- och Kemigruppen och Åkers Krutbruk Protection AB
Bolaget hade enats med Industrifacket om en avtalsturlista som innebar att en av Samorganisationens medlemmar skulle sägas upp pga arbetsbrist. Samorganisationen hävdade att medlemmen sagts upp pga sitt engagemang i Samorganisationen och att bolaget därmed brutit mot bestämmelserna om föreningsrätt i MBL.
Lokala förhandlingar i frågan avslutades i september 2004 och centrala den 20 december 2004. Den 17 mars 2005 väckte samorganisationen talan i AD. Arbetsgivarparterna menade att talan var preskriberad då den inte väcktes inom en månad efter de centrala förhandlingarna. Samorganisationen menade att preskriberingsfristen var tre månader.
AD menade att en förhandlingsomgång för en arbetstagarorganisation anses avslutad efter den lokala förhandlingen och att preskriberingsfristen börjar löpa då. AD har dock även uttalat principen att då en arbetsgivare godtagit att fortsätta förhandlingar på central nivå har denne även godtagit att förlänga preskriptionsfristen. "Skäligt rådrum" har dock ansetts vara en månad och AD fann inte någon anledning att behandla frågan annorlunda i detta fall.
AD avslog samorganisationens talan. Dessa fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 248.
AD 24/2006 Fråga om arbetstagare eller inhyrd arbetskraft
Skogs- och Träfacket ./. Trä- och möbelindutriförbundet
Bolaget tillverkar emballage för bilindustrin och 2003 ökade efterfrågan på bolagets produkter. Man nyanställde då samt anlitade arbetskraft från Polen via ett svenskt bemanningsföretag. Förbundet hävdade i tvisten att den inhyrda personalen skulle anses som arbetstagare hos bolaget och att bolaget genom att inte tillämpa gällande kollektivavtal hade brutit mot detta.
AD konstaterade att all ersättning som utgått för arbetet hade utbetalats till bemanningsföretaget. Därför fann AD att de aktuella personerna inte var att betrakta som arbetstagare och att något kollektivavtalsbrott ej begåtts.
I avtalet mellan bolaget och bemanningsföretaget framgick att bemanningsföretaget skulle "tillhandahålla hyrestagaren arbetskraft i form av en polsk firma". AD noterade att det otvivelaktigt skulle vara utmanande mot kollektivavtalssystemet om det vore möjligt att tillgodose ett behov av arbetskraft genom att hyra in personer som inte är att betrakta som arbetstagare hos uthyraren. AD påpekade dock att denna fråga inte var aktuell i det här målet.
AD avslog förbundets talan och de fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 248.
AD 22/2006 Ogiltiga avskedanden av anställda som tagit godis från lagret på chokladfabrik
Svenska Livsmedelsförbundet ./. Livsmedelsföretagen och Cloetta Fazer Produktion AB
Tre arbetstagare var anställda vid linjeproduktionen i bolagets chokladfabrik i Ljungsbro. De avskedades i juni 2004. Enligt bolaget hade dessa tre tagit godis olovligt från fabrikens lager. En av dessa hade dessutom tagit datorutrustning.
Förbundet väckte talan och yrkade att AD skulle ogiltigförklara avskedandena samt förplikta bolaget att utge allmänt skadestånd. Förbundet hävdade att det var praxis på bolaget att ta godis till fikarummen och att arbetstagarnas handlande alltså inte var grund för vare sig avskedande eller uppsägning. Vad det gäller datorutrustningen som togs av en av arbetstagarna så trodde denne att utrustningen var kasserad och att han ville pröva om den gick att använda i fikarummet.
AD fann det inte visat att arbetstagarna känt till eller förstått att de bröt mot reglerna då de hämtade godis på lagret. Detta handlande kan alltså inte anses vara grund för uppsägning eller avsked. AD fann vid en samlad bedömning att arbetstagaren som tagit datorutrustning handlat klandervärt men att det inte var tillräcklig grund för uppsägning eller avsked.
AD satte det allmänna skadeståndet till 50 000 kr för arbetstagaren som tagit datorutrustning och till 100 000 kr för övriga två. Bolaget fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 2448.
AD 20/2006 Fråga om rätt till förmåner under arbetsfri uppsägningstid
Enskild arbetstagare ./. Villaägarnas Utveckling Aktiebolag
Arbetstagaren var anställd som VD i bolaget. I maj 2002 sade bolaget upp anställningsavtalet som gällde till december 2005. Perioden september 2002 till december 2005 arbetsbefriades VDn.
I anställningsavtalet fanns bland annat en bestämmelse om att VDn "vid uppsägning eller avsked" från bolagets sida inte längre hade rätt till vissa avtalade förmåner. Tvist uppkom rörande tolkningen av denna bestämmelse och bland annat fråga om rätten till uppsägning var inskränkt på visst sätt samt om bestämmelsen skulle anses innebära att VDn förlorande rätten till de aktuellla förmånerna under uppsägningstiden om han under denna blev arbetsbefriad. Tingsrätten fann att VDn inte hade rätt till förmånerna.
Vid överklagan till AD fann även AD att VDn inte hade rätt till de omtvistade förmånerna. AD förpliktigade VDn att ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 248.
AD 16/2006 Tvist angående rätt att behålla personligt lönetillägg vid byte av arbete inom samma bolag
Flygarbetsgivarna ./. Svenska Transportarbetareförbundet
Två anställda inom SAS Technical Services Sverige AB i Sundsvall sades upp i oktober 2003 på grund av arbetsbrist. Båda arbetstagarna fick i mars 2004 nya arbeten i samma bolag, fast nu på Arlanda. Vid bytet ändrades aldrig deras anställningsnummer hos bolaget, men tvist uppkom huruvida de kunde behålla ett tidigare avtalat personligt lönetillägget.
Arbetsgivarsidan hävdade att bolaget ej är skyldigt att betala ut det tidigare lönetillägget, eftersom arbetstagarna accepterat nya anställningar med andra lönevillkor. De framhöll också att tilläggen är knutna till den anställning och de arbetsuppgifter som de berörda arbetstagarna hade vid tidpunkten för avtalet. Förbundet hävdade dock att anställningarna inte ska ses som nya utan som samma anställningar, men på ny arbetsplats.
AD fann vid en samlad bedömning att de båda arbetstagarna fått nya anställningar hos bolaget. Att de fick behålla sina anställningsnummer var av rent praktiska och administrativa skäl. Alltså saknade de rätt att behålla sina tidigare lönetillägg.
Förbundet fick ersätta arbetsgivarsidans rättegångskostnader i målet.
Se referat i nyhetsbladet nr 247.
AD 15/2006 Uppsägning efter nekat omplaceringserbjudande, felaktig indelning av driftsenhet samt beräkning av förlorad inkomst
Enskild arbetstagare ./. Lindebergs Grant Thornton AB
Arbetstagaren var anställd som redovisningsansvarit på bolaget. Han blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Tingsrätten hade tidigare dömt bolaget för brott mot turordningsreglerna och förpliktigat bolaget att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till arbetstagaren.
Arbetstagaren överklagade tingsrättens dom till AD och yrkade att även semesterdagstillägg skulle ingå i det ekonomiska skadeståndet. Bolaget överklagade också domen och yrkade att AD förklarade uppsägningen som sakligt grundad.
AD fann att arbetstagaren hade haft godtagbara skäl att avböja ett erbjudet arbete i Åre, då han själv bodde i Uppsala. AD ansåg dessutom att de två kontor som bolaget hade i Stockholm, varav ett var arbetstagarens arbetsplats, var att betrakta som samma driftsenhet och att en gemensam turordningslista borde upprättats för dessa då uppsägningarna skulle skett. AD fann alltså att brott mot turordningsreglerna skett. AD ansåg att ersättning för uteblivet semesterdagstillägg inte kan anses som överkompensation.
AD ändrade tingsrättens dom avseende storleken på det allmänna skadeståndet. Bolaget fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 247.
AD 13/2006 Fråga om saklig grund för uppsägning
Försäkringstjänstemannaförbundet ./. Försäkringsbranschens Arbetsgivarorganisation samt Tennant Försäkringsaktiebolag
Arbetstagaren anställdes hos bolaget i december 2004 och det var fråga om en vikariatsanställning som skulle gälla till maj 2006. I mars 2005 varslades arbetstagaren om uppsägning av personliga skäl. Bolaget ansåg att arbetstagaren bland annat gjort sig skyldig till misskötsamhet genom omfattande privata telefonsamtal från bolagets telefon och olovlig frånvaro.
Förbundet väckte talan och yrkade att AD skulle förplikta bolaget att till arbetstagaren utge skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen och ekonomiskt skadestånd avseende mistad lön. I fråga om de privata telefonsamtalen ansåg förbundet att bolaget inte utfärdat några särskilda förhållningsregler om detta och de bestred också att arbetstagaren skulle ha varit olovligt frånvarande.
AD avslog förbundets talan då man ansåg att bolaget haft saklig grund för uppsägning av arbetstagaren. Enligt AD rådde det ingen tvivel om att misskötsamheten allvarligt påverkade bolagets verksamhet och service. Förbundet fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 247.
AD 12/2006 Fråga om föreningsrättskränkning och omplacering
Industrifacket ./. Industri och KemiGruppen samt EKA Chemicals AB
Arbetstagaren arbetade som processoperatör vid bolagets anläggning i Alby. År 2001 medverkade han på arbetstagarsidan i förhandlingar om inskränkning av verksamheten. Våren 2002 accepterade han ett erbjudande om att arbeta som serviceingenjör på bolagets anläggning i Stockvik, men fick en garanti om att återgå till sin tjänst i Alby om ingenjörstjänsten inte permanentades. Hösten 2003 återgick arbetstagaren till tjänsten i Alby, men fick nu inte jobba skift och fick då inte heller skifttillägg och därmed blev lönen lägre än tidigare.
Industrifacket väckte talan och hävdade att omplaceringen var en föreningsrättskränkning samt att omplaceringen vid återgången till Albytjänsten bröt mot kollektivavtalet.
AD fann inte något stöd för att arbetstagarens medverkan i förhandlingarna år 2001 var orsaken till omplaceringen, alltså hade inte någon föreningsrättskränkning ägt rum. Enligt bolaget hade omplaceringen av arbetstagaren skett pga dennes samarbetsproblem. AD fann dock inte stöd för detta utan konstaterade att omplaceringen var ett brott mot kollektivavtalet.
Bolaget fick utge skadestånd till arbetstagaren och Industrifacket med vardera 50 000 kr. Vardera partssidan fick stå sina rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 247.
AD 11/2006 Fråga om rehabiliterings- och omplaceringsskyldighet fullgjorts
Svenska Kommunalarbetareförbundet ./. Hudiksvalls kommun
Arbetstagaren var anställd i kommunen som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Från 2001 till 2003 var han sjukskriven på grund av bland annat ryggproblem. I mars 2004 sades arbetstagaren upp på grund av personliga skäl.
Förbundet väckte talan och krävde skadestånd för att uppsägningen inte var sakligt grundad. De menade att kommunen ej fullgjort sina skyldigheter till rehabilitering och omplacering. Arbetstagaren hade bland annat blivit erbjuden tjänster som han ej ansåg sig kunna utföra pga sina fysiska problem, samt en tjänst med enligt arbetstagaren för låg sysselsättningsgrad. Arbetstagaren hade också genomgått en utbildning som syftade till att höja kompetensen för att på så sätt komma i fråga för andra tjänster inom kommunen. Dock hade han på eget initiativ bytt inriktning på utbildningen.
AD fann att kommunen fullgjort sin rehabiliteringsskyldighet i och med att ha erbjudit arbetsträning. AD fann också att kommunen fullgjort sin omplaceringsskyldighet. AD menade att en sänkning från 80% till 50% i sysselsättningsgrad inte var tillräcklig anledning för att arbetstagaren skulle neka att ta den erbjudna anställningen.
AD avslog förbundets talan. Förbundet fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 247.
AD 10/2006 Olovlig sympatiåtgärd
Sveriges Byggindustrier ./. Svenska Byggnadsarbetareförbundet (SBAF) och SBAF avdelning 1
SEKO hade i april 2004 vidtagit stridsåtgärder i form av strejk och blockad för att få till stånd nytt väg- och banavtal. På en arbetsplats fanns 9 SBAF-medlemmar som av ombudsmän från SEKO och från SBAF avdelning 1 blev uppmanade att inte arbeta.
Arbetsgivarparten hävdade att det var fråga om otillåten stridsåtgärd då SBAF varken fattat beslut eller varslat om sympatiåtgärd.
AD framhöll att arbetstagare som står utanför en konflikt har rätt att vara neutrala och av den anledningen inte utföra konfliktsmittat arbete. Det ska dock vara ett individuellt beslut och inte något som kan åberopas av en facklig organisation. I detta fall fann AD att arbetsnedläggelsen hade karaktären av en kollektiv åtgärd. Då SBAF varken varslat eller beslutat om åtgärden var den enligt ADs mening olovlig. AD fann att både avdelningen och förbundet var ansvariga för stridsåtgärderna eftersom förbundet dels uttalat sitt stöd för agerandet samt utbetalat konfliktersättning.
SBAF och SBAF avdelning 1 förpliktigades att utge allmänt skadestånd med vardera 25 000 kr till Sveriges Byggindustrier, samt att ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 246.
AD 9/2006 Rätt till övertidsersättning
Industri- och Kemigruppen ./. Industrifacket
Arbetet vid företaget Diab bedrivs bland annat i tvåskift. Under påskhelgen 2004 utfördes inget arbete på fredagen vilket fick till följd att förmiddagsskiftet fick kortare arbetstid den aktuella veckan medan eftermiddagsskiftet arbetade full vecka.
Industrifacket begärde att de som arbetade eftermiddagsskiftet skulle kompenseras för detta genom övertidsersättning med ca 300 kr till 13 arbetstagare. Arbetsgivarparten hävdade att det inte förkommit något övertidsarbete och att ingen övertidsersättning därför skulle betalas ut.
AD tolkade det centrala kollektivavtalet så att en förutsättning för övertidstillägg är att övertidsarbete har utförts. AD fastställde att de 13 arbetstagarna inte hade rätt till övertidsersättning och att Industrifackets talan avslogs. Industrifacket fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 246.
AD 8/2006 Förfall av företrädesrätt till återanställning
Sif ./. Arbetsgivareföreningen SRAO och Sveriges Television AB
Arbetstagaren hade under flera år haft upprepade visstidsanställningar hos SVT. Sommaren 2003 hävdes den vikariatsanställning han skulle tillträda med hänvisning till att han tillsammans med en privatperson använt SVTs utrustning för privat bruk. Hävningen av anställningsavtalet prövades i AD 37/2004. AD fann att det inte funnits tillräckliga skäl för hävningen av avtalet, men att arbetstagaren handlat omdömeslöst.
Sif gjorde gällande i en ny tvist att SVT åsidosatt arbetstagarens företrädesrätt till anställning då han inte kommit ifråga för anställningar under 2003-2005.
AD konstaterade att uppenbart illojala beteenden som skulle vara saklig grund för uppsägning kan innebära att företrädesrätten förfaller. I detta fall var dock inte arbetstagarens handlingar tillräckliga för saklig grund för uppsägning och det fanns därför inte grund för att frånta honom företrädesrätten till återanställning.
SVT dömdes att till arbetstagaren utge allmänt skadestånd med 25 000 kr samt ekonomiskt skadestånd med 383 103 kr, samt att ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 246.
AD 5/2006 Tolkning av vedertaget begrepp i pilotavtal
Dansk Pilotforening, Norske SAS-flygeres Forening samt Svensk Pilotförening ./. Flygarbetsgivarna och Scandinavian Airlines System
Mellan pilotföreningarna och bolaget SAS finns kollektivavtal samt ett antal särskilda överenskommelser, bland annat det så kallade inhyrningsavtalet. Hösten 2003 träffade SAS avtal med det mindre flygbolaget Air Greenland om att detta bolag skulle hyra flygplan med pilot och besättning från SAS - så kallad wet lease - för att beflyga sträckan Köpenhamn-Grönland.
Pilotföreningarna väckte talan i AD och hävdade att bolaget genom att inte förhandla med pilotföreningarna innan överenskommelsen träffades, begått brott mot inhyrningsavtalet eller i vart fall brott mot medbestämmandelagen. Pilotföreningarna hävdade att en uthyrning av typen wet lease omfattas av inhyrningsavtalet medan bolaget hävdade att uthyrningen även måste vara en så kallad joint operation för att omfattas av det nämnda avtalet.
AD fann att avtalet skulle tolkas så som bolaget gjort gällande, dvs att uthyrningen i detta fall inte var av sådan art som menas i uthyrningsavtalet. Detta trots att bolaget vid ett antal tidigare liknande situationer agerat som om uthyrningen var en joint operation och alltså kallat till förhandling. Inte heller var förändringen så pass stor att det krävdes en MBL-förhandling innan den genomfördes. Pilotföreningarnas talan avslogs och de fick ersätta motpartens rättegångskostnader.
Se referat i nyhetsbladet nr 246.